Jag tänker hemska saker

Inte att Exet dör.

Jag tänker snarare att han inte kan dö.

Det blev morgon den åttonde dagen i Exets medvetslösa liv och jag har vaknat halv fem men utan att det är telefonen som väckt mig.

Fan ta denna väntan.

Idag tänker jag handla det jag behöver till festen. Släpa med Storebror och tvinga honom att köpa skor. Hehe. Jag är en elak mor.

Jag ska charma till mig nyckeln till festlokalen och gå dit och inspektera.

Fattar du min strategi,  Exet? Jag fyller min dag med det jag vill göra. Barnen orkar inte längre besöka dig. De vill minnas dig lugnt sovandes, och jag förstår dem så innerligt. Det finns ingenting värdigt i det du gör för oss nu. Det är dags att släppa taget.

Gör det nu, medan jag går igång med den här dagen. 😉

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

12 reaktioner till “Jag tänker hemska saker”

  1. Kroppen är en märklig ”maskin” som kan fungera utan drivmedel. Jag hoppad att ni får ro snart. Ni alla inkl Exet.
    Jag vill inte lägga mig i men kanske ändå att han skulle våga släppa greppet om du håller honom i handen när han gör det?
    Jag ”vet” bara att mamma väntade tills pappa vaknat och höll om henne och satt bredvid mig och syrran där sista morgonen.

    Gilla

    1. Jag läste din kommentar för flera timmar sen men jag har inte orkat svara. Jag vet att du menar väl, och förmodligen överreagerar jag i den här helt orimliga situationen som jag – vi – är i.
      Men jag blev både arg och ledsen. (och det har naturligtvis ingenting med dig att göra!!!!) Jag har ingen som helst önskan om att sitta vid han sida när han dör. Det är min exman – han höll mig i ett järngrepp när vi var gifta och det har tagit mig år att komma till det ställe där jag är nu, att jag kan förlåta honom för det.
      Att han inte har någon älskad flickvän eller ny fru eller vem som helst som sitter vid hans sida och håller hans hand och gör honom modig nog att släppa greppet är inte mitt problem. Det är inte mitt jobb att göra det och jag vägrar att må dåligt och känna skuld för att jag inte sitter vid hans sida och får honom att släppa taget. Det får han klara med sina föräldrar, sin kusin eller sin syster.

      Jag har pratat med honom varje gång vi varit där. Sagt att jag har koll på läget, att han kan dö lugnt nu. Det räcker.

      Gilla

      1. Jag är verkligen ledsen att jag skrev något som gjorde dig ledsen och arg. Jag har ju ingen aning om din strid. Ditt val är så klart bara ditt och helt rätt för dig.

        Gilla

        1. Var inte ledsen, Chili. Du menar väl och jag förstår vad du menar. Det är ok. (jag är ändå mest arg och ledsen mest hela tiden… 😉 )

          Det är tankar som surrar runt i skallen i alla fall, och det du skrev väckte liv i min Bror Skuld och Syster Dåligt Samvete.

          Gilla

          1. Skönt ändå att du törs vara arg, och det jag menade var inte någon pålaga på dig och familjen utan tvärt om en undran vad han väntar på? Och en önskan om att ni snart ska få ro. Kram på dig!

            Gilla

  2. Jag tänker också ofta sådana helskumma tankar, du är modig som skriver ner dem!
    Varför är han medvetslös egentligen? Vad är det som slår ut hjärnan?
    Sånt undrar jag, och exempelvis vad är det som får hjärtat att ge upp/ inte ge upp nu när hjärnan lagt ner?

    Mycket frågor jag skulle velat veta svar på!

    Liked by 1 person

      1. Men har de förklarat varför, är det smärtan eller morfinet eller blev han medvetslös innan han fick morfin?
        Jag är lite envis och konstig men sådant snurrar vid sådana här tillfällen, vetgirig!

        Gilla

    1. Han är en envis och tjurig man – det visste jag redan. Nu får vi verkligen se resultatet av den envisheten. Jag pratade just med en läkare som är mamma till Lillebrors klasskamrat, hon skakade på huvudet när jag sa att det är åttonde dygnet nu utan vätska och näring. Att kroppen orkar. Det är som du säger en märklig maskin.

      Gilla

    1. Jag gör det, försöker.

      Gårdagens svåraste fråga från Storebrors kommande lärare; vi åker till Jylland på onsdag-fredag (nästa vecka alltså) – hur tror du att Storebror vill göra då om hans pappa inte är död?

      Hur svarar man på sånt? Jag sa att jag tror att han är död då. Men nu vet jag inte. Ingen vet.

      Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s