En genomsnittsdag

Hundpromenad med lite morgontrötta vovvar. Frukost.

Gick ut till bilen. Vände om efter ID kortet. Gick ut till bilen. Vände om efter Exets ryggsäck (möte med advokaten om eftermiddagen). Gick ut till bilen. Vände om efter en blick i spegeln – jag hade glömt att sminka mig.

På väg till jobbet – sms från Lillebror, som glömt sina nycklar. Skicka sms till Storebror, som inte börjar skolan förrän vid 9, för att få honom att lägga Lillebrors nycklar i trädgården.

Den pigga chefen meddelade att nu var det hennes tur att vara otursdrabbad i sin familj. I somras fick svärfar en hjärntumör, och makens dotter ligger på sjukhuset för utredning – de förstår inte vad hon drabbats av. Den pigga chefen verkade ha drabbats av nån slags sten – inte njursten eftersom det var i käkpartiet – men nånting liknande. Läkare, scanning och utredning.

Själv åkte jag till den Skäggige och hann precis komma in när regnet började vräka ner.

”Hur mår du” frågade han, och jag sa som det var, att jag känner mig stelare än nånsin och har inga svårigheter att hitta områden på kroppen där jag har ont… Men det var bra, sa han. Nu håller jag på att flytta ner i kroppen, som jag inte har ”bott” i på många, många år. En mjuk och blid behandling senare *host* torkade jag tårarna, kramade om honom och berättade för honom – ännu en gång – hur fantastisk han är, och så jäkla duktig.

Tillbaka till jobbet i några timmar – utan att det regnade på mig.

Klockan fyra vid Ex-residenset för att träffa advokaten. Det var precis som min advokatväninna sagt, alltihop. Hon är fantastiskt duktig – och det fick jag bekräftat nu, för karln jag mötte sa att det testamente hon skrivit åt Exet hade de läst igenom ett par gånger – men så förstod de hur det hängde ihop och det var helt igenom vattentätt tänkt. Skönt.

Så nu ska vi igång med att tömma hus, lugnt och stilla i vårt tempo – fast om det visar sig att fastighetsmäklaren kan sälja det snabbt så ska det plötsligt gå undan i en jäkla fart. Så får jag väl samla folk, det är väl inte annat att göra tänker jag… Kanske aningens dålig timing med semester 13-20 september. Äsch, det går väl.

Hem och ut med hundar. Efter rundan så vräkte regnet ner igen.

Iväg till träning. Ett ”ugo aygo” program – först springer den ene och sen springer den andre. Områdets jävligaste trappor – hundra meter ner till fotbollsplanen och upp igen medan den andre gjorde burpees, box jumps, push ups, dips och reverse lunges. Och innan man sprang igen så tog bägge tio pull-ups. Pust!!!

Och inte en droppe regn.

Kroppen protesterade lite milt – det kanske inte är världens smartaste grej att få behandling först och sen träna. Men vad fasen. Tränare Ts träningar vill jag bara inte missa, och den Skäggige behandlar bara i sitt hem på måndagar. Efter att han har flyttat – bara en knapp kilometer härifrån nu – så har han skaffat lokal inne i stan och det går ju inte att åka dit när han bor så nära. Så då blir det behandling måndagar. Punkt slut.

Kvällens program blir en hundpromenad och därefter lite plock och stök. Packa undan väskan efter gårdagens resa. Se lite netflix kanske, det var flera månader sen jag hade ro att sitta och se på en skärm.

Så är en vardag i mitt liv.