Stel i kroppen

Tänk om jag kunde se det som den Skäggige ser. Att jag blir mjukare i kroppen, och inte – som jag själv känner det – stelare.

I lördags gjorde jag nånting dumt när vi som en del av träningen skulle jämfotahoppa uppför en trappa med 15 steg. Jag tog i med armarna för att hjälpa i hoppet – och så sa det AJ i en muskel i ryggen. Hur fan bar jag mig åt med det, liksom.

Det sitter som en öm punkt mitt i ryggen och jag fasar onsdag, när den Skäggige går lös på punkten. Att det måste göra så ont innan det gör gott? Men facit talar sitt tydliga språk – jag har en fungerande högerfot istället för en som vrickades tre-fyra gånger på ett år. Jag har inte problem längre med mitt knä. Mina axlar har glidit ner minst fem centimeter. Jag har inte spänningshuvudvärk – för käkarna är numera avslappnade. Tungan har landat nederst i munnen istället för i gommen. Jag kan vrida huvudet åt alla håll utan problem. Kan göra yoga-ställningar själv som tidigare varit omöjliga utan hjälp och hjälpmedel.

Och ändå känner jag mig stel som en gammal kärring. Här sitter jag med mitt onda i ryggen. Jajajaja. I-landsproblem.

Ha en go’ måndag därute, folkens.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

2 thoughts on “Stel i kroppen”

  1. Minns när min mans axel gick ur led allt lättare, till slut bara han skulle knyta skorna.
    Han fick in till sjukhuset o få smärtstillande f a de skulle kunna dra den rätt. Gång på gång.

    Det skulle opereras, men först gjordes ett försök med enkla rörelser. (Innan dess hade han rekommenderats mitella…;) Han blev raskt bra.

    Själv fick jag alltmer ont i en fot, röntgen, specialsula, inget hjälpte. Förrän en sjukgymnast
    (som en jobbkompis tipsade om) gav mig några enkla balans- och tåhävningsövningar. Botad efter några veckors (intensiv) träning.

    Ganska fantastiskt vad kroppen kan själv – med lite hjälp…

    Gilla

    1. Vilken tur ni haft, bägge, som fick rörelser istället för operation! Och härligt att det hjälpte! Ja, kroppen är en fantastisk maskin. Den ”kan själv” om man hjälper till på rätt sätt…. Jag har nyss tränat men det kanske inte var helt rätt sätt för min stackars rygg… :-/ SKyll mig själv. 🙂

      Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s