Till slut sa det ”knäck” i nacken. Många års spänning släppte under den Skäggiges hårdhänta behandling idag.
Nacken fick sig en ordentlig omgång, och till sist kom det där knäcket. Befrielsen. Jag märkte det. Och nu kan jag vrida på huvudet utan att nånting tar emot, utan att nån som helst spänning känns av. Jag njuter så länge det varar.
För jag är nämligen världsmästare i att tråckla till det för mig själv, och spänna i nacken.
Efter nacken gick han lös på mina armar. Särskilt den vänstra. Nu, en timme senare, känner jag fortfarande av hans tumme djupt inne i axeln. Det gör ont. Gott ont.
Så benen. Det gjorde så jävla ont att jag rök i taket och ropade åt honom ”varför ska det alltid göra så jävla ont jämt – varför är du så hårdhänt?”
Och i munnen på varandra sa vi:
Jag: Det är väl för att du älskar mig
Han: Det är för att du är så spänd
Och när han hörde vad jag sa så avbröt han sina tummars marsch i mina lår och vader och gav mig en sån där djup innerlig kram som bara han kan ge, och sa ”det är för att jag älskar dig”. Och kramen höll han fast länge länge och nu vet jag varför; han är så närvarande, han är så medveten om vad han håller på med och så känslig för det han ser och känner hos ”patienten” på hans bänk.
Alla känslor som han rör upp hos mig och all min kropps motstånd som han känner. Han avväpnar mig med sina långa kramar och det är så himla skönt.
Jag ser framför mig hur den skäggige skulle vara en karaktär i din kommande roman. Beskrivningen av dina besök passar en tjock roman som utspelar sig i Indien.
GillaGilla
Väl värd att vänta på låter det som 🙂
GillaLiked by 1 person
Tänk stämningen från Dimma i Darjeeking, om du läst den
GillaGilla
Inte än – jag är halvvägs igenom Delhis vackraste händer!
GillaLiked by 1 person
Allinclusivebehandling, för både kropp o själ 🙂
GillaGilla
Det var nån som reflekterade över det – att jag får både terapi för kropp och knopp vid samma tillfälle. Han är ett fynd, den Skäggige.
GillaGilla