Västlig vind

Tisdag försöker jag hålla fast i är cykeldagar, fast vissa dagar är mindre cykeldagar än andra.

Såna här tisdagar när det blåser hård västlig vind och småregnar, de borde inte vara tisdagar alls. Eller några andra dagar heller för den delen.

Fördelen är att jag susar iväg till jobbet. Jag flyger, behöver knappt trampa alls.

Nackdelen är på väg hem, då ALL vind ska jobba emot mig.

Det jag vinner om morgonen förlorar jag om eftermiddagen.

Men trött blir jag. Önskar jag blev lite trött i huvudet också, på det bra sättet. Just nu kör det tankar i min trinda skalle som helst skulle bli kvar i höstmörka källare, inlåsta.

Den dummaste tanken just nu är att sluta hos den Skäggige, för det känns som det gör dubbelt ont. Dels i musklerna, och dels i huvudet – efteråt, när jag inte lever som han lär utan utsätter mig för dumheter som gör att kroppen spänner upp ännu mer. Och så får jag ännu mer ont när jag går till hans behandlingar.

Det är dumt tänkt, för jag behöver den Skäggige. Jag tänkte om jag skrev det och läste det så skulle jag inse hur dumt det är – tanken om att sluta hos honom för att det gör ont. Det är ju inte hans fel. Han hjälper ju mig så jag inte ska ha ont.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

5 thoughts on “Västlig vind”

    1. Hurra hurra för dig! Det verkar gå framåt!
      Jag har faktiskt tänkt om jag inte skulle boka en ren wellness massage emellanåt, bara för att kroppen får känna att det inte ALLTID måste göra så ont att bli tagen på.
      Tur att jag kan köpa mig till ”laglig” kroppsberöring när jag inte har nån hemma som kan krama om mig på det sättet.

      Gilla

  1. Det är klart att du inte ska sluta hos den skäggige. Det tar tid att ändra sitt beteende så man inte utsätter sig för dumheter om det ens går. Utan den skäggige skulle du har mer ont trot jag!

    Gilla

    1. Varje gång jag är hos honom klagar jag min nöd och vi konstaterar tillsammans – också varje gång – att jag HAR inte mer ont för varje gång. Jag KÄNNER bara av att jag har mer ont. Jag är mer medveten om hur kroppen har det.
      Just den känslan kan också göra att det känns tveksamt att gå dit och lägga sig – naken och utsatt – på bänken. Visserligen har han världens bästa händer och största empati, men varför ska det alltid göra så jävla ont innan det blir gott?

      Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s