Att lida pin…

Den Skäggige visade mig en stor spegel som han vill sätta upp i sitt behandlingsrum. Precis bredvid britsen.

Jag skrattade.

Du anar inte vad den spegeln kommer att göra åt folks mardrömmar” sa jag.

En halvtimme tidigare hade jag legat på mage på britsen. Mer eller mindre skrikandes. Försökte slappna av och andas. Försökte.

Under tiden hade jag den Skäggiges armbågar (tror jag, det kan ha varit knytnävar) inborrade under skulderbladen. I mina lårmuskler hade han grävt ner sina knän (!) och på mina vader låg hans fötter. Han stod alltså på alla fyra ovanpå mig medan han sträckte mina rygg- och lårmuskler.

Jag tror att det är en riktigt förnuftig idé att hoppa över träningen ikväll” var hans avskedsord.

Jag tror honom. Mina lår ömmar som efter ett tretimmarspass. Inte för att jag nånsin har överlevt ett tre timmar långt träningspass, men jag kan tänka mig hur det känns. Så här känns det.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s