En som fattas mig

Ikväll var det äntligen dags att sammanstråla med Sherlock Holmes. Bara han och jag och ett par öl och en hel massa prat.

Den mannen fattas mig i min vardag så mycket att det är helt ofattbart. Sättet vi umgås på – som ett par pusselbitar som hittar varann. Den ene säger halva meningar som den andre avslutar. Samma tänk. Samma riktning. Samma värderingar. Samma sätt att ha kul på. Samma saker att frustreras över.

Kurt Martin är fantastisk, det är inte det. Om 15 år – om vi får jobba ihop så länge – så säger jag samma saker om honom som om Sherlock Holmes.

Men om Sherlock Holmes kan jag bara låna ord av Astrid, dem hon låter Mattis skrika ut i förtvivlan när Skalle-Per är död:

Han fattas mig”, … ”Han fattas mig så det skär i bröstet!

Och visst är det så att Sherlock Holmes lever i bästa välgående, men i min vardag är det tomt och jag saknar honom så innerligt.

Men visst… Idag fick jag en julklapp av Kurt Martin. Kurt Martin som har övertagit Sherlock Holmes ”uppgift” – den självpåtagna – att hitta en polis åt mig. Tio år senare är jag fortfarande polis-lös. Och man-lös. Men gladare idag än för tio år sedan.

Glad blev jag idag åt ett packet knäckebröd och den här texten: img_5875

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s