Mitt i morgonkaffet

I lugn och ro och utan ilska. En tyst timme med sovande barn och hundar. Tankar inför dagen och en accept av att livet är som det är, jag kan inte påverka vad som händer mig men jag kan välja hur jag hanterar det.

Just då, mitt i lugnet, plingar det in ett mail från chefen. En önskan om ”touch base” på måndag morgon. Och jag blir så jävla arg att jag stänger av meddelanden för mail och möten. Poff – försvinn 40 mail och 2 möten. Det blir fast rutin framöver. Ingen arbetstid – inga mail.  

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

15 reaktioner till “Mitt i morgonkaffet”

  1. Rätt så!
    Hon får vänta på svar tills du är inom arbetstid, framförallt när du har semester.
    Hos oss är folk väldigt noga med att ingen blir störd under sjukledighet eller semester som inte själv väljer att svara.

    Gilla

      1. Nä, inget krav, men om hon inte trodde att du läste din mejl så hade du kommit helt oförberedd och det är väl inte heller så trevligt.
        Hon förväntar sig nog att du läser OCH förbereder dig, fast du har semester.
        När vi har semester räknar alla/ ingen med att det är möjligt att boka något åtminstone första förmiddagen efter semestern.
        Man måste ju gå igenom sin mejl, och få undan det viktigaste som samlat sig.
        Självklart är det olika när man jobbar i offentlig förvaltning mot privat, men unga studsiga chefer får nog ändå lära sig att sånt där inte håller i längden….
        Vem orkar jobba ett helt yrkesliv på helspänn både när man är ledig och jobbar?
        De kommer till oss också de där unga ivriga, men det viktiga är ju inte att man studsar fram utan att saker blir ordentligt gjorda över tid…

        Nu klandrar jag inte dig utan henne!

        Gilla

  2. Det är väl där nånstans skillnaden märks mellan å ena sidan frustrerade medarbetare och å den andra engagerade, som känner sig väl behandlade.
    O självklart gör det lilla extra…

    Gilla

    1. Det känns himla knepigt att ha det så efter tjugo år i företaget. Jag ska jobba aktivt för att få det att gå över – fast under min nuvarande chef, det vete tusan…

      Gilla

        1. Åh, så jag inte ser fram emot måndag morgon. Jag som gillar att vara ärlig med vad jag tänker och tycker kan inte vara det utan att skjuta mig själv i fötterna tusen miljarder gånger till. Det är lättast bara att hålla mun, lättast men inte smartast kanske. Jag ser fram emot att trassla ut mig hos en psykolog! :-/

          Gilla

          1. När min nye chef dissade mig gjorde han det rätt i synen, så han var (buffligt) ärlig i alla fall. Ändå var jag ju fästad vid jobbet o fick tugga runt på detta, skrev och skrev. O tjötade sönder öronen min stackars arbetskompis, tror jag.

            Något jobb senare hamnade jag där jag sen trivdes så idiotbra o blev kvar. 🙂

            Men jag kan inte smälta att det skett bakom ryggen… NÄÄ, ynkedom!

            Gilla

            1. Ironiskt nog kändes det som om den här tredje chefen, hon var den bästa av dem jag haft. Men där ser man.
              Jag lär tjata hål i öronen på Firewoman och Kurt Martin… De är de enda som vet, de enda som behöver veta.

              Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s