Jag älskar Favoritgrannen

Nästa lördag hålls konfirmation för Lilla Storasyster inne hos Favoritgrannen.

Nyss knackade hon på dörren och kom in med en tumstock i högsta hugg.

Du sa att jag fick låna ett bord”, sa hon, ”hur stort är det?

Och vi mätte. Sen mätte vi mitt köksbord också, av bara farten, och jag inser att vi nog kommer att hålla Kristi Himmelsfärdshelgen utan köksbord 🙂

Men äsch, det går väl bra. Jag får ställa ut stolar under kökslamporna så vi inte går in i dem, och så kan vi äta nere i vardagsrummet.

Och så måste jag röja i kylskåpet också. Jag råkade också lova att det kommer att finnas plats där. Fast om det här *host* underbara vårvädret fortsätter så kan man ju bara ställ ut maten. Det är ju rena rama kylskåpstemperaturerna ute.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

7 thoughts on “Jag älskar Favoritgrannen”

  1. Jag tycker att det är intressant att ni i Danmark är så religiösa. Jag tänker mer Danmark lika med avslappnade och dricker öl 😳

    Gilla

      1. Jag vet nästan inga ungar som komfirmeras idag. Dom är mer medvetna och inser att dom bekräftar dopet och ger sig till Gud. Det intresserar inte så många tonåringar idag. Sunt tycker jag! För svårt val för ett barn. Men mina är inte ens givna till Gud via dopet så hos oss var det aldrig en fråga ens. Vi är ateister hela bunten 😊

        Gilla

        1. Här är det totalt skit samma med Gud, det är det som är det ironiska. Det viktiga är konfirmationsfesten och presenterna. Det är en ”invigningsritual” till vuxenlivet, en jättefest som nästan har lika hög prioritet som giftermål. Det är helt sjukt, faktiskt.
          Storebror är ju konfirmerad, men för honom var det nog mer en religiös sak, han valde själv och skulle döpas som 14-åring. Tuff kille, och modig.
          Lillebror valde att inte konfirmeras efter att ha varit med på första undervisningstillfället i kyrkan. Helt ok för mig – det enda jag ville var att han skulle veta vad det var han sa nej till.

          Liked by 1 person

  2. Det låter som det var här förr. Jag är både döpt och konfirmerad, för så gjorde alla 1960. Men gift mig har jag gjort borgerligt och mina barn är varken döpta eller konfirmerade. Makens barnbarn hade en fin oreligiös namngivningsceremoni i hemmet, mitt barnbarn hade inte det heller.

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s