Personlig seger

Åh, känslan av att SJÄLV komma över en 2 meter hög mur! Utan hjälp och med två påhejande kvinnor, varav den ena allldeles minuten innan också kommit över muren själv för första gången efter otaliga försök. Jag tror att det var det som gjorde det – irritationen över att bägge kunde, och inte jag. Nej, då jävlar. Och så gick det.

Annars var det en annan personlig seger att överhuvudtaget komma iväg till träning! Med ömma rump-muskler var det inte ens kul att komma ur sängen imorse. Dock kändes det väsentligt bättre att vara jag när vår maratonlöperska (hon är kortare än mina 162 cm och nätt som jag vet inte vad) högljutt klagade över hur ont hon hade. När hon har ont är det absolut inte en skam att vara öm – då har träningen varit hård, hårdare än vanligt.

Efter en timmes klättrande på murar och höga stegar, hoppandes över hinder, krypandes och springandes, så kom jag hem till överpigga hundar. Dem tog jag på en liten runda – vi sprang väl 3 km i makligt tempo.

Jag som tänkt skryta med pulsklockan insåg efter 300-400 meter att nånting var fel… Jag sprang vägen markerat med pink, resten har klockan hittat på alldeles själv.

amok

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

3 thoughts on “Personlig seger”

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s