Jag tycker inte att jag är orimlig…

…men det tycker Storebror. Vad tycker ni?

Storebror, nyss fyllda 17, är bjuden till en klasskamrats familjs sommarstuga på Bornholm i en vecka nån gång nu i sommar.

Jag har sagt att jag måste få veta precis när det är han ska dit för att kunna planera min egen semester. Efter några dagar får jag veta att det är antingen i vecka 26 eller 29.

Häpp. Vecka 26 är jag i Roskilde till festival större delen av veckan och det betyder att Lillebror får huset för sig själv – vilket han kommer att utnyttja, han är ju inte dum! – men det är i och för sig ok för att farmor och farfar har erbjudit sig att ta hundarna den veckan.

Är det vecka 29 så blir min egen semester lite ihoptryckt; jag hade tänkt tre veckor men det blir nog två och en halv hur jag än gör. En halv semestervecka lägger jag på Roskildefestivalen.

Hursomhelst, jag vill veta för att kunna planera tågbiljetter och annat ”trivielt” (i Storebrors ögon).

För jag har krävt – jag vet, orimligt – att Storebror kommer med till Höga Kusten och vår sommarstuga i sommar. Förmodligen för en sista sommar med morfar. Vem vet. Förra sommaren fick vi väl fyra dagar nånting däruppe, innan vi skyndade oss hem till barnens döende far… Nu har jag sommarstuge-abstinens – det är naturligtvis fel att tvinga på det på Storebror, men vid tidigare diskussioner var han helt med på de planerna.

Jag har dessutom bett Storebror om att ge mig telefonnumret till kompisens föräldrar, så att jag får pratat med dem och försäkra mig om att det är ok, att det inte är två tonåringars vilda planer utan att föräldrarna faktiskt är med på idén.

Här ställer sig Storebror på bakbenen. Han tycker det är fullständigt onödigt att jag får telefonnumret.

Och så blir jag faktiskt misstänksam. Varför är det så himla farligt att ge mig ett telefonnummer? Jag tänker prata med dem innan, det har jag sagt åt honom, och jag vill ha ett nummer som jag kan ringa till om jag måste få tag i honom av nån anledning, eller om hans föräldrar måste ha tag i mig.

Hur tänker andra vuxna om sånt här? Jag känner mig lite ensam. Hade gärna pratat med Exet en sväng just nu – eller rättare sagt, det har jag gjort, men han svarar som vanligt inte från sin himmel.