Och så fick Headhuntern sitt namn här i kacklet

Headhuntern är en extremt morgonpigg människa. Klockan sex är han på kontoret normalt, men är det en lugn tid – som nu – så går han hem cirka klockan två, halv tre, och så är jag ensam i vår lilla ”bur”. Det har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att jag kan jobba ifrån mig, och att det är tyst och om jag vill prata med någon så kan jag göra det utan att tänka och utan att störa.

Nackdelen är att det kan bli för trist för en sällskapssjuk irrhöna som jag, att sitta alldeles ensammen.

Idag var det dock en fördel.

Plötsligt kom ”min” personalavdelningskonsulent förbi, hon som var med till min anställningsintervju. En himla skön tjej med ben både på jorden och i näsan. Vi fick kemi direkt under anställningssamtalet, och det gjorde att när hon frågade nu hur det gick, så fick hon veta saker och ting relativt ocensurerade 🙂

Jo, jag är imponerad och det går jättebra, och samtidigt är jag himla förvånad över att de saker som jag trodde var på plats och effektuerade för länge sen inte ens är påtänkta. Jag trodde att det var jag som kom från ”second best company” och inte att jag faktiskt kom från ”state of the art”. Eftersom mitt nuvarande företag inte är särskilt blygsamt med vad det kan och vill. Om nån förstår vad jag menar. Det gör att jag har ganska lätt att se var jag kan göra skillnad, men samtidigt att jag ska vara himla försiktig för att inte klampa folk över tårna.

Sånt pratade vi om, vilka tår som är mest ömma och var jag ska ta mig i akt, och för vem. Väldigt nyttig information!!! Åh, så tacksam jag blev, och vilken hjälp och allierad att få kontakt med. Hon är skön, personal-tjejen.

Vi pratade naturligtvis också en massa om Headhuntern. Han är av äldre skola (påminner väldigt mycket om Sherlock Holmes på ett sätt, men helt utan SH’s charm) Och så kom Headhunterns nya smeknamn till mig som från ovan.

Secret Service.

Det är sån han är, det är så han jobbar. Han är en expert, en kompetens på sitt område. En otroligt duktig människa, men han är ”kan själv” typen, som gärna vill briljera inom sitt fält. Och få saker och ting gjorda, på sitt sätt. Med sina kontakter. Han är aldrig orolig, för att om han är med så ordnar sig allting. Och det gör det! Han har kontakterna och kan allt, har allt i hjärnan. Och är helt oemottaglig för argument som ”vad händer om det händer nånting med dig då?” eller ”om du inte är där då?” som jag är ”dum” nog att uttala högt. Men uttalar högt i alla fall, och tänker mitt när jag får ett svar som går ut på att han pekar på sin hjärna och säger ”det finns här”.

Samtidigt är han – som sagt – otroligt duktig, har ett enormt nätverk och är orädd och hemmastadd i alla möjliga kulturer och sammanhang, och har ett minne som en elefant.

Som sagt.

Secret Service.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

2 thoughts on “Och så fick Headhuntern sitt namn här i kacklet”

  1. Livsfarligt att ha allt i en enda hjärna ju. Vi hade ju en sådan IT-kille, Sugar daddy, som fick stroke om du minns och fortfarande är en hel del saker i vår IT-miljö ett mysterium som återstår att lösa….

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s