Svårt att sammanfatta…

En annorlunda semester, men vilken omgång bensin för ledsna och trötta själar.

Sommarstugan kan det där.

Förunderliga.

Utan ström, utan varmvatten (annat än på soliga dagar – och dem hade vi många av!), utan wifi (strax värre… 🙂 ), med dass, med världens näst minsta kylskåp (det minsta la av ifjol) som drivs med gas, med stranden mindre än hundra meter bort. Med en sjöbod som öppnar sig mot havet, med solstolar, solvarma stenar. Med alla pappas projekt och uppfinningar – den senaste är den hembyggda röken.

Med kärlek och en familj som känner varann väl, föräldrar och systrar och kusiner.

Med projekt som bergsklättring, båtfärd med lilla nya elektriska motorn, med dagliga bad, med bastukvällar, med simmande hundar, med blåbärsplockning, med kantarellhittande. Med god mat, krocketspel, fiakvällar. Fikandes med grannar och goda vänner.

I tio ljuvligt långa dagar, de flesta med värme och strålande sol och tussigt gulliga moln.

Mamma var lycklig.
Pappa var i sjunde himlen.

Stunderna när han satt i sjöboden, på stranden, på altanen – ofta bara leendes med lite tomma ögon, men nånstans därinne bakom den trasiga hjärnan satt han, vår pappa, man och morfar, och njöt av sitt liv just då. Njöt av att ha sin familj omkring sig.

Vi systrar, mamma och mina ungar turades om att sitta hos honom, eftersom han inte kan lämnas ensam mycket längre än ett par minuter i taget.

Han går minst sagt ostadigt, han ser uruselt, han yrar och letar orden, han minns vem vi är men inte alltid vad vi heter. Han ska ideligen påminnas om vad det är han ska göra, och instrueras i nuet. Det går inte att säga ”nu går du på dass och sen ska du vila en stund”, det blir för mycket att hantera i hans hjärna. ”Gå på dass” betyder helt konkret att resa sig upp. Hitta stavarna. Gå enligt anvisningar (och hjälp) till dasset. Gå uppför de tre trappstegen. Vänta medan någon avlägsnar det som står vid dasslocket (så att inte t.ex. toapapper och sköljflaska hamnar i dasstunnan). Ta av byxor. Sätta sig. Kissa.

Sen ska han göra om processen, men omvänt, för att komma därifrån. Och sen projekt ”vila”, som är ett helt annat kapitel. Av med kläder och lägga sig i sängen med huvudet åt rätt håll, till exempel.

Så det som för oss normalfungerande människor är två besked ( 1) gå på dass och 2) vila)  är för pappa helt oöverskådligt. Han hör ordet ”vila” och börjar ta av sig kläderna där han står. Inte särskilt praktiskt – men lite tragikomiskt sett i backspegeln.

Vi har skrattat mycket denna sommar. Pratat framtid och projekt, känt familjekärlek och ansvar. Knutits samman i kärleken till varann och till det fantastiska ställe som våra föräldrar byggt tillsammans.

Lillebror och Storebror har varit lojala och inte särskilt tonårsbråkiga. Skönt. Lillebror sammanfattade den näst sista dagen, när mormor och morfar åkte hem tillsammans med min Lillasyster och minstkusinen (7 år): ”det har varit lite långsamt att vara här och tråkigt emellanåt, men när man ser morfar så har det varit värt det

sommarföräldrar

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

5 reaktioner till “Svårt att sammanfatta…”

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s