Totalt feltänk, men nu är det som det är

Jag hade en tid hos den Skäggige imorgon.

Hade.

Efter en ledsenhetskris i helgen där jag till slut var helt överens med mig själv om att jag helt enkelt bara är en människa som har ont i kroppen – nacke, huvud, axel, höft – och att det är ingen idé att inbilla mig att det ska vara annorlunda, så skrev jag till den Skäggige och avbeställde min tid.

Varför använda pengar – mycket pengar – på behandlingar som inte hjälper mer än för stunden? Varför inbilla mig att hans behandlingar hjälper på sikt? Jag har ju lika jävla ont ändå, när det har gått två veckor. Är lika låst, både i mitt tänk och i min kropp.

Nu ångrar jag mig, men det är så dags nu.

Idag har jag en huvudvärk från Helvete, som sitter utanpå kraniet. Spänner bakom ögonen och pannan, i nacken, längs halsen, borrar sig in bakom skulderbladen, strålar ner i höften.

Den Skäggige skulle ha satt sina händer exakt på de ställen där det gör som allra mest ont.

I en timme skulle det ha gjort ännu mer överjävligt ont, jag skulle ha pinats, hojtat, kanske grinat lite. Kanske grinat mycket, det är ju trots allt Sorgen som borrat sig in i mitt kranie, jag känner igen Honom.

När timmen varit över skulle jag ha översvämmats av de känslor som låsts inne men nu släppts ut. Tacksamhet över den Skäggiges känsla för vad som hjälper just mig, hans precision och kunskap, och hans vänliga väsen.

Jag krisade för att jag inte orkade med tanken på den där timmens ytterligare smärta. Orkade inte med fler känslor som bombarderas runt i mig. Inte mer sorg – gud, så naivt! Som om Sorgen skulle ta hänsyn till min vilja? – och inte empati.

Så dumt.

När en kram är precis vad jag skulle behövt.

Fast äsch, den Skäggige finns kvar.

Han har fler tider om ett par veckor. Huvudvärken släpper väl så småningom. Sorgen har sin fasta boning i min kropp, bara att ge den plats men låta bli att drunkna i den.

Minnas vad den Skäggige sa en gång, när jag var ledsen.

Husk det. Det er ikke en kamp. Det er et liv. Og du skal bare være der.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

5 thoughts on “Totalt feltänk, men nu är det som det är”

  1. Han har ju förbaskat rätt. Att kämpa emot är inte lönt. Du måste igenom bara. Fasen det är ju nästan att likna vid en sån där värk som man andar sig igenom. Profylax liksom.

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s