Det där om att jag sitter fast. Kroppen är låst för att hjärnan är låst.
Det är ju *host* inte nån ”rocket science” precis som jag har insett. Idag, när jag satt och spenderade tid i the Dungeons på jobbet (ensammen), så hittade jag ett tänkvärt blogginlägg som i sin tur citerade nån amerikansk guru på området.
“Remember, the purpose of the pain is to divert attention from what’s going on emotionally and to keep you focused on the body.”
~ Dr. John Sarno, The Mind Body Prescription, p. 148
Knyckt härifrån – också det läsvärt och värt att vrida hjärnan omkring. Mycket amerikanskt blaha-blaha fast tänket gillar jag. Håller med om.
Det här har jag till exempel hört från flera – både z-health kvinnan som jag gick till behandling hos ett tag, och den Skäggige säger samma sak fast på ett annat sätt.
The brain, however, is not your enemy (even though it leads you down a useless path at times). It’s trying desperately to be your friend, to keep you safe from what it considers an unsafe situation, away from alarming emotions which could result in a potentially harmful situation. It believes it’s job is to protect you from harm.
Att ens hjärnas främsta uppgift i livet är att hålla en levande kan ju inte vara nån överraskning. Hur skulle det vara om varje andetag var en medveten handling? Var och varannan människa skulle dö av syrebrist om det var så.
Så mycket smärta som jag haft av ingen anledning alls (jag påstår inte alls att jag lever eller har levt i ett smärthelvete – det är det många som kan berätta mycket om som jag inte kan delta i alls; mina småsmärtor är kattskit i jämförelse) mest för att min hjärna försöker skydda kroppen mot nånting som den upplever som farligt men inte är det.
Många z-health övningar som jag gjort och länkat till bygger på samma tänk. Programmera om hjärnan, gör den trygg så fungerar kroppen. Och väldigt apropå så hamnade dagens blogginlägg från Dr. Eric Cobb, grundare av z-health, i ”låddan” och det handlade precis om det här.
Så fick jag ännu mer att tänka på.
Under tiden fortsätter jag med att träna samt tänja/sträcka till lunchyoga. Och varannan vecka får jag ”stryk” av den Skäggige. Kanhända hjärnan lossnar så småningom…
Irrhönekackel 
Hur var det för fem år sedan? Var kroppen lika låst då eller kom det med alla sorger som ramlade in i ditt liv? Jag är nyfiken eftersom jag inte på många år (sedan psykoexet) varit så småsjuk som nu. Borde jag fundera på livet mer än alvedon? Med exet hade jag alltid ont ngnstans. Jag var hos läkaren och kollade knä, sköldkörtel och Gud vet vad men blev tokfrisk efter att relationen upphörde.
Jag tror precis dom du skriver att hjärnan är vår vän och skyddar oss.
GillaGilla
Det där vill jag tänka på. Återkommer – ikväll eller en annan kväll!!
GillaGillad av 1 person
Som sagt, det här behöver jag fundera mer på. Men medan jag gick min hundpromenad tänkte jag på att citatet jag skrev “Remember, the purpose of the pain is to divert attention from what’s going on emotionally and to keep you focused on the body.” det passar verkligen in på din hjärnas överlevnadsstrategi under din tid med psykoexet.
GillaGillad av 1 person
Hjärnan är verkligen påhittig.
GillaGilla
Lite för påhittig, ibland faktiskt.
GillaGilla