Sol, blå himmel och en rastlös Kommissarie

Vi HAR varit ute på morgonpromenad, hundarna och jag. Faktiskt har vi varit ute på morgon-joggingrunda. En av träningskompisarna berättade igår att hon tänkt sig en kort morgontur söndag, och jag hakade på.

”Om vi kan ta det i lugnt tempo, så hundarna kan komma med”.

Det gick bra. Nyopererad som hon är i underlivet, plus att hon nyss varit förkyld och haft diverse inflammationer, så SKA hon ta det lugnt.

Vi tog min korta runda – 3.5 km – i gå/jogg tempo, och hundarna sprang med och tyckte det var kul.

Men nu?!

Nu spjätter Kommissarien till för minsta lilla, bara en skata sätter sig på trottoaren så far han upp och skäller. Assistenten tittar avmätt på honom. Jag som har fått frukost och morgonkaffe och sitter vid köksbordet med ben tunga som bly, tänker att det ska vara lögn att få den hunden att slappna av.

Fast solen skiner, hörni. Himlen är otroligt blå och frosten biter. Det är så vackert ute så man får tårar i ögonen – och Kommissarien kommer att vinna – om en liten stund drar jag på mig skor och vinterkappa och så går vi en extra morgonrunda, en i hundtempo där de får snusa och kissa i lugn och ro.