Ännu ett år i jublets tecken

Lillebror går ut nian i vår och har våndats med att bestämma sig vad han ska läsa och vad han vill bli när han blir stor. Hans situation är lite annorlunda än vad Storebrors var för två år sen.

Storebror hade 25% frånvaro under höstterminen på grund av oro för hans pappa. Exet och jag peppade Storebror under en hel helg till att ta tionde klass istället för att fortsätta direkt i gymnasiet, och jag är så innerligt glad att det lyckades oss att få in Storebror på den linjen. Eftersom Exet dog sista dagen på sommarlovet så hade det varit en extra grym början på en gymnasiekarriär. Nu fick Storebror istället ett tight gäng som lyfte honom, både lärare och elever. Han fick några bästa vänner som han saknat genom hela grundskolan. Ett år senare började han gymnasiets bioteknologiska linje och kände ganska snabbt att det inte var rätt för honom. Istället bytte han linje – peppad men inte hjälpt alls av sin ömma moder – och nu trivs han.

Mamma, jag pratar jättebra med 25 av 27 i klassen, det är inte så illa va’?

Lillebror är en helt annan typ. På ytan käck och tuff, inuti ganska osäker på sig själv. Just därför tror jag att ett år i tionde klass – på ”Storebrors skola” kommer att göra honom gott och förhoppningsvis få också honom att utvecklas i samma grad som Storebror.

Lillebror har haft samma bästa kompisar sen dagis. Ett gäng på fyra killar har följts åt sen de var två år gamla. När de började förskolan utvidgades gruppen med ytterligare två-tre stycken. De ses jämt. Jobbar ihop i skolan, umgås i fritiden – tillsammans eller över Skype – tränar, festar.

Just det där tighta gänget är både bra och dåligt. Det är svårt för Lillebror att känna efter vad HAN vill när gruppen snabbt kommer överens om vad DE vill… Och då tror jag att ett års paus är precis vad Lillebror behöver.

Igår var Lillebror och jag till introduktionsmöte på ”Storebrors skola”.

Jag hälsade på Storebrors tidigare lärare – bland annat två kvinnor som är guds gåva till läraryrket – och berättade hur Storebror har det nu, vad året hos dem gjort för honom. Och de gladdes med mig.

Lillebror lyssnade, insöp atmosfären. Log generat åt rektors (som är en känslosam man) tårdrypande tal och skämt, peppades av Storebrors lärares introduktionstal om hur skolåret kommer att bli.

Det kommer att bli bra, och Lillebror är lättad. ”Man kan välja Fitness som ämne, mamma, jag kan fortsätta med tyska för det behöver jag, men så kan jag träna under skoltid, det blir perfekt ju.

Lycka. Lättnad. Jag jublar för ”Storebrors skola” är fantastisk – aldrig har jag gått hem och känt mig peppad efter ett föräldramöte i grundskolan, men det gör man där. Och hur måste det inte vara att studera vid en sån skola, även om det ”bara” är tionde klass.

Hurra. Igen!

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

5 reaktioner till “Ännu ett år i jublets tecken”

  1. Fantastiskt att du låter dina ungdomar ”vila” sig in i vuxenhet istället för att hetsas fram som ju mera är vanligt med krav och press att ”göra som alla andra gör”
    Jag tror du gör dem en stor tjänst precis som du skriver!

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s