Så fick den här dagen också ben att gå på

Med andra ord; helgen har gått fort.

Och ont.

Till träningen igår var jag lite för överoptimistisk med mitt ryggonda. Inte för att jag tog i för kung och fosterland, nej inte alls. Jag sprang försiktigt, jag hoppade över kettlebell swings efter att ha provat en gång med lätt vikt, jag gjorde inga mountain climbs. Däremot gick jag i en slags mountain runners. Och när det gick så bra som det gjorde så tänkte överoptimisten att … nja, jag kunde kanske jogga lite. Men si det gick INTE. Det stack till i ryggen och sen var det totalstopp.

Hem kom jag, låg omväxlande på is och på en varm vetekudde. Till sist släppte det någorlunda, jag kunde tvätta håret och komma iväg och hälsa på Maria med döttrar och ”tillbehör” och fick pratat lite, tittandes ut över det gråaste Öresund som nånsin setts från Amager.

Idag skulle jag också ta det hemskt lugnt, däremot MÅSTE Hönsgården dammsugas och golven tvättas, och det kan man ju i stort sett klara med vänster hand. Så det gjorde jag.

Framåt eftermiddagen åkte jag iväg för att hälsa på min gamla kollega ”Assistenten” som bor 3 km härifrån, för att se hennes underverk till tredje barn, dricka kaffe och prata lite. Det är kul att hålla kontakten med vissa f.d. kollegor. Vi pratade igenom både ditt och datt och var rätt överens om att ingen av oss egentligen orkade hålla kontakt med Firewoman. Maken till negativ energi som utstrålas från henne nuförtiden; nej tack. Och så pratade vi lite om Räpan, min gamla chef, som varit hemma sjukskriven sen innan jul med en hjärnskakning.

Elaka Irrhönan tänkte ”what goes around comes around” och undrar ännu mer elakt om Chefens Chef kommer att ge henne samma besked som jag fick det året som jag hade det överjävligt, nämligen ”approaches expectations” på vad man presterat under året. Åh, det skulle fröjda mig om hon fick det. En spark i magen medan man ändå ligger ner, liksom. Vad kan det skada? *host* Nej, gudskelov. (Mycket kan jag säga om Secret Service, men tack och lov att han räddade mig ur Räpans klor just där och just då. En livräddare utan att veta om det.)

Sen klappade jag lite på bäbis och sen åkte jag hem med min ömma rygg.

Imorgon blir det läkare och kanske kiropraktor, ivrigt påhejad av mina träningskompisar. Jag kan inte ränna hos den Skäggige hela tiden, det har jag helt enkelt inte råd med. Nånting ska göras åt den här ryggen, det här fungerar inte.

Och så var helgen förbi. *poff*

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

3 thoughts on “Så fick den här dagen också ben att gå på”

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s