Försvunnen och återfunnen

Ibland löser saker och ting sig själva – alldeles själv.

I måndags på väg hem från jobbet upptäckte jag att min cykelhjälm var försvunnen från jobbets garderob. Mycket mystiskt. Vem tusan tar en gammal cykelhjälm?

Jag som cyklar i fyra etapper varje dag släpar troget hjälmen fram och tillbaka i tåget. Från Hönsgården till stationen har jag den på. I tåget ligger den i mitt knä i den dryga halvtimmen det tar att komma med tåg till jobbet. Sen cyklar jag från stationen till jobbet, lägger hjälmen i garderoben och upprepar proceduren på väg hem.

Men inte i måndags.

Förvirrad som jag är försökte jag minnas om jag haft den på från stationen till jobbet. Jag var nämligen hundra procent säker på att jag haft den med mig hemifrån och i tåget. Jag mindes ingenting annat än att allting hade varit som vanligt. Men hjälmen var och förblev försvunnen.

Inte fanns den i ”lost and found” som vi har på jobbet. Inte lämnad vid cykeln och inte i cykelgaraget vid stationen. Och naturligtvis inte hemma – jag var ju tvungen att kolla.

Idag, när jag traskade in hos vitklädda kiropraktor-tanten, så låg hjälmen i garderoben och väntade snällt på mig. Och plötsligt mindes jag min måndag morgon, när jag rusat till tåget efter att nästan ha slängt cykeln in i den låsta buren vid stationen, med anfådda lungor och bultande hjärta slängt mig i tåget, rusat upp till kiropraktorn och kommit bara fyra minuter för sent.

Och eftersom hon bor vid en annan station och jag inte hade nån cykel med dit (och därför ingen anledning att komma ihåg hjälmen) så lät jag den ligga i garderoben och glömde allt om både hjälm och kiropraktorbesök.

Ibland lönar det sig att låta saker och ting lösa sig själva istället för att tänka ihjäl mig 🙂

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

4 thoughts on “Försvunnen och återfunnen”

    1. Lilla kroppen är döless på att ha ont. Styrkan är tillbaka i höger arm (vilket betyder att den första behandlingen hos vitklädda tanten fortfarande var den alldeles riktiga) men efter det har ontet flyttats från bak- till framsidan. Nu har jag riktigt j-a ont när jag till exempel gör små tvärs-över-kroppen rörelser, som till exempel sveper bort håret från vänster axel med höger hand. Gah!!!!

      Gilla

  1. Snurrigt med alla garderober men jag är så avundsjuk på dig (och alla andra Köpenhamnare) att de har förmånen att kunna cykla jämt och samt!

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s