Jäkla ungar, som de växer

Lillebrors klasskompis och en kille från parallellklassen kom nyss förbi. Klasskompisen känner jag väl, Lillebror och han har varit världsbästisar sen de gick på dagis. Ett helt liv sedan – de började i samma grupp när de var tre år och på den vägen är det. (Och jag tränar tre gånger i veckan med hans mor, dessutom 🙂 )

Den andre killen kom in, stirrade på mig och log ett brett leende. Jag log också, för visst känner jag igen honom. Men som jag sa till honom – det måste ha varit omkring en meter sen jag träffade honom senast. Den unge mannen är nu 1.90 lång och 16 år fyllda.

Herregud, hur kan tiden springa iväg så hemskt och ändå stå stilla? Jag upplever inte tio år som nån lång period. Jag har varit skild i 12 år. Exet och jag hade känt varann i 12 år när vi skiljdes.

Mina söner kan jag titta på och undra var tiden tog vägen. På kylskåpet hänger en bild från farmor och farfars guldbröllop 2013. Då var Exet sjuk, men såg inte sjuk ut. Och särskilt Lillebror ser så liten ut.

Jag har också bilder hängandes som togs på Exets sista födelsedag. April 2015. På Exet och sönerna. Mig och sönerna. Att Exet ser ut som jag minns honom är inte konstigt. Han dog fyra månader senare. Obegripligt (och en annan bild som togs två dygn innan han somnade in för att aldrig mer vakna visar en helt annan man – honom minns jag inte). Och jag ser ut som den jag ser i spegeln. Men ungarna. De ser unga ut.

Men men. Det är på de unga som man ser hur tiden går, sägs det ju. Vilket jag har fått bevisat idag. Och den unge mannen, M, verkar vara lika mycket en ”buspojke” som jag minns honom från hans unga år. De tre passar nog bra ihop. Likadana alla tre. Då som nu.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

3 reaktioner till “Jäkla ungar, som de växer”

  1. Du har så många minnen. Själv träffade jag grannen som är mor till barnens lekkamrater. (De bor fortfarande hemma, mina har flyttat) Det jag mindes om henne stämde fortfarande förfärande på pricken.
    Däremot har hennes mycket trevliga avkommor förändrats, tack och lov.
    Hoppas de kan komma sig för att flytta hemifrån snart… 23 och 21 fyller de i vår, som mina!

    Gilla

  2. En del växer plötsligt i den åldern, fötterna först. Minns när jag såg jätteskor i hallen: det var sonens kompis, som plötsligt fått enorma karlfötter. 🙂

    Gilla

  3. Jag har förstått att med just pojkar, så kan det ränna iväg fort fort 🙂

    Själv håller jag på att vänja mig vid att dom är helt vuxna och klarar sig helt utan mig, det tog en tid det också, nu sker förändringarna slag i slag 🙂

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s