Inte min dag helt enkelt

Kommissarien brukar flyga upp ur sin bädd – min säng eller säckstolen alldeles intill – just som jag nästan har somnat. Sen går det en halvtimme ungefär, och så vill han tillbaka. Eftersom han är en artig herre *host* så ber han oftast om lov, genom att ”knorra”. Inatt knorrade han vid ett-tiden. Oavbrutet. Tills jag slängde en kudde på honom.

Då gick han ner till Storebror, djupt förolämpad kunde jag märka, och jag låg kvar i min säng med mitt dåliga samvete. Jävla hundskrälle. Sov oroligt hela natten. Suck.

Jag var halvt medvetslös imorse när klockan ringde 5:55, men tvingade upp mig  så småningom. Ut med hundarna – det brukar hjälpa på både humör och pigghet men så icke denna morgon.

Spurtade på cykeln till tåget och hann med kl 7:28. (Nästa tåg går 7:34, sen får man vänta till 7:48…) Kom till kontoret kvart över åtta och mötte en morgonpigg lång T, min chef.

Njöt av frukost – jobbets bästa lyx. Varje dag; massor av olika slags bröd, pålägg, frukt, grönsaksstänger, olika slags yoghurt, flingor/mysli. Och på fredagarna ”morgenbrød”, dvs. wienerbröd av olika slag, croissants och annat.

Sen möte på möte på möte på möte. Och massor med telefonsamtal. Nog för att jag gillar att det händer saker, men varför ska det alltid hända så mycket när jag inte sovit ordentligt natten innan?

Men Kurt Martin kom. ❤ Första gången jag haft honom för mig själv på evigheter. Som jag har saknat honom. Som jag saknar honom.

Fast tillbaka till Räpan vill jag aldrig. Räpan är förresten tillbaka, jobbar två timmar om dagen efter sin hjärnskakning i november/december. Jag önskar att någon säger åt henne om nån månad eller så att ”du har visst inte ”performat” i år, du får ”approaches expectations” på din arbetsinsats och förresten blir du satt ner i lön 17%.” (Hämndgirig? Jag?)

Hursomhelst. Efter möte med Kurt Martin följde fler möten och till sist fick jag en IT supporter i telefonen när klockan var precis fyra, dvs. precis när jag behöver gå för att hinna hem till hundpromenad och träning.

Nu hann jag inte.

Och karma var med mig – jag hade ändå inte hunnit. Tågen körde åt h… Det var inställda tåg och ledningar som ramlat ner och jag vet inte vad. Tågbussar och tre miljarder människor på perrongerna, även om mitt tåg inte var inställt så gick det tusen gånger långsammare än vanligt.

Dessutom hoppade jag på ”fel” tåg, det som har ändstation på stationen innan min. Så trallala, där står en otålmodig Irrhöna och väntar på sitt tåg tillsammans med nån miljard andra människor, konstaterar att klockan hunnit bli halv sex (!!!) och att träning är helt uteslutet.

Men man kan ju springa ändå, tänker positiv Irrhöna, klär sig i träningskläder, visslar på hundarna och springer iväg.

En bit.

Assistenten springer i lååååååååååååååångsamt tempo (och det är långsamt – jag lufsjoggar i promenadtakt när jag springer med dem) och till sist stod han still i diket och åt gräs som en annan ko.

Mycket gräs. Och länge.

Jag hamnade vid en bänk där jag gjorde dips, squats, lunges, burpees – allt för att hålla igång mig. När Assistenten ätit färdigt och spytt upp alltihop så joggade vi vidare.

Ungefär femtio meter. Då ville jag åt höger, men Kommissarien blåvägrade. En stund senare stod HAN i diket och åt gräs. Då grinade jag. Orkade liksom inte mer just då. Ville bara springa bort frustrationerna – men inte ens det fick jag göra.

Jag gick hem igen. Vände om, 180 grader. Slängde in hundarna och hann tyvärr titta på klockan – hade jag inte det så hade jag sprungit en runda själv. Över halv sju.

Middag ogjord.

Storebror hörde mig slamra i köket och kom ner.

Jag fick den långa, innerliga kram som jag så väl behövde. Älskade, älskade unge.

Och tusen gånger idag har jag fått möjlighet att tänka igenom min meditationskurs, som jag abonnerar på. Patience, pratar han om, Andy Puddicombe. Med den mest mjuka behagliga röst, med tankevurpor som så precist träffar mig där jag är just nu precis i det, tålamodet som tryter. Men när ska man öva tålamod om inte när man känner sig otålmodig?

Förresten har jag fått en voucher på en månads gratis meditationskurs – skriv om du är intresserad.  Först till kvarn… 🙂  Antingen i kommentarerna eller till irrhonan @ gmail . com

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

3 reaktioner till “Inte min dag helt enkelt”

  1. Haha låter som min natt, klockan tre fick jag gå upp och ladda diskmaskinen som jag tänkt göra på morgonen eftersom jag hade sovmorgon och gå ut med metallsoporna!!
    Du får läsa i min blogg varför 😉

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s