Lose-lose. Inget win-win här inte.

Igår kväll tuggade Kommissarien ivrigt på det ben som Assistenten äntligen gett upp. Intill jag tog det från honom – bengnaskning och sovning, det klarar jag inte.

Imorse fick Kommissarien tillbaka benet – han satt och stirrade stint på hyllan där jag lagt det kvällen innan – men vi skulle ju gå ut, så han övergav det rätt snabbt. Det fattade Assistenten som knyckte benet och sprang iväg med det.

När vi kom tillbaka från promenaden och de brukar störta till matskåpet så var Assistenten inte med. Han låg och tuggade ben. Eftersom det tydligen var världens godaste ben så ville han ha med det ut på gräsmattan, där maten brukar serveras.

Men nej, hans onda matte tog det från honom, slängde mat på gräset och gick in för att äta själv och låta hundarna äta. Det brukar ta dem ungefär tio minuter att tömma gräsmattan. Så icke idag.

Efter två minuter upptäcker jag att Assistenten sitter utanför dörren, klar att komma in till sitt ben.

På gräsmattan springer en lycklig Kommissarie zigzag över gräsmattan, glad för att det inte är nån tävling idag utan han har vunnit dubbla vinsten helt utan att anstränga sig.

Efter att de har ätit brukar de få sina ben.

Så icke idag.

En fick dubbel frukost, en blev utan. Ingen fick ben.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

2 reaktioner till “Lose-lose. Inget win-win här inte.”

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s