Områdets radarpar

De här två går dagliga promenader tillsammans, och har gjort så i åratal.

De är en del av normalbilden här i området. Man ser dem, man känner till deras rundor. Vet var man träffar dem och när. När de inte är där så blir man fundersam.

Arne – han som sitter ner på rullatorn – är en bra bit över nittio. Han har en liten chihuahua som knappt ses i bild. En liten tjock korv som är ljuvligt snäll och godmodig. En gammal hund och en gammal husse. Men de har inte alltid varit ett par.

När vi flyttade hit (november 2002) hade Arne en cairn terrier. En liten kvick tjej som skuttade runt om hans fötter när han först fick henne. En hund som alla områdets barn – mina inkluderade – älskade att klappa och gosa med.

Medan Arne ser på, godmodigt, och pratar med alla. Han är en källa till skvaller – huvudregeln är att man aldrig ska berätta nånting för honom som man inte kan tåla blir återberättat över hela nejden. Men aldrig i ond mening. Arne älskar människor och är en nyfiken själ. Han frågar mycket och lyssnar, glömmer i stort sett aldrig nånting och är en jäkel på att berätta historier.

Hans hund blev äldre, tjockare och lugnare. Arne gick sina promenader, vi ser honom klockan halv fyra när han går förbi nere vid sjön. Och halv tio på kvällen. Varenda dag, i vartenda väder. I flera år gick han där, Storebror bytte från dagis till skola och två år senare var det Lillebrors tur. När Lillebror inte längre gick på dagis (och jag inte hade hund) så pratade vi inte så ofta med Arne.

Men så fick jag min Kommissarie och började gå promenader. Och träffade Arne igen.

Och plötsligt var han borta.

Helt osynlig.

Det gick många månader innan jag såg honom. Då kom ham cyklandes (!), och när han såg mig och Kommissarien stannade han till. Han berättade att allt var ett elände. Först hade hunden fått starr och blivit helt blind. Då avlivade de henne, till stor sorg för honom och hans fru. Dagen efter konstaterades det att hans fru fått cancer.

Det blev ett otroligt snabbt sjukdomsförlopp, och hon dog.

Nu var han ensam – visserligen med barn och barnbarn, men utan fru och utan hund.

För en väldigt social varelse som Arne måste det ha varit fruktansvärt. Jag kunde se hur liten han blivit, liten och gammal och hemskt ledsen.

Det gick en tid.

Sen mötte jag Arne klockan halv fyra en eftermiddag. Med en hund. En godmodig chihuahua, lite till åren och väldigt tjock.

Men”, sa jag, ”vad är det här? Har du fått hund igen?

Och Arne berättade att hans granne dött. En kvinna som varit sjuk länge – och som hade den här hunden. När hon dog sa Arne att den hunden kunde han ta hand om. Så det gjorde han.

En glädjestrålande Arne. Märkt av år, men en helt annan energi.

Nu ser vi honom igen. På sina dagliga promenader. Numera har han rullatorn, och han kan inte gå och prata samtidigt, det blir för ansträngande för honom. När han satt sig ner går det gärna minst tio minuter innan man kommer vidare. Hundarna vet det, och lägger sig ner och väntar på att vi ska prata klart.

Liksom jag har följt med i sjukdommar och död i hans familj, så har han följt min historia. Arne kände Exet medan vi var gifta, och pratade ofta med honom. Nu pratar vi ofta om honom. Och Arne berättar om mig och mina hundar för dem som står omkring oss – att jag köpte Assistenten när Exet blivit sjuk för att vi skulle ha nånting positivt hemma till att uppväga allt elände med cancern.

Arne, en bra bit över nittio år. Med sin hund och sin bäste vän och dennes hund, med vilka han går dagliga förmiddagspromenader.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

En reaktion till “Områdets radarpar”

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s