Fast gårdagen slutade inte där

När jag ätit insåg jag att jag istället skulle ha varit till planeringsmöte för Lillebrors klassfester. Sista skoldagen festen (när skoldagarna är slut och läsperioden börjar inför de muntliga examen) och ”dimissionsfesten” – sista dagen innan sommarlovet där de får sina betyg.

Jag spurtade iväg. Igen.

Satt med i festkommittéen timme ungefär, sprutade goda idéer baserade på erfarenheter från Storebrors klass.

Och mitt i alltihop – där jag satt och letade bland gamla mails från förra festkommittéen – så kom en ny mail från just en i gamla festkommittéen. En hemsk mail.

En pappa i Storebrors klass dog 30 april, efter att ha fått cancer ungefär samtidigt som Exet. Han fick behandling då och återhämtade sig, men cancern kom tillbaka för ungefär ett år sen. Och nu är han död. Vi pratade mycket medan vi hade barn i samma klass, han och jag. Om cancer, om livet och döden, om rädslan att lämna sina barn alldeles för tidigt. Och jag pratade ofta med hans fru. Det är helt obegripligt att han nu är död. Och jag blir så jävla arg. Igen.

Ännu en gång ska jag hitta min energi och orka igenom en cancer-resa i sidovagnen.

Inatt har jag inte sovit heller. La mig halv elva, sov fortfarande inte vid midnatt. Somnade till sist och vaknade igen vid tre. Låg vaken ett par timmar. Måste upp sex. Jag inser att det här fungerar inte, jag tänker ihjäl mig och det orkar jag inte.

Jag vet att jag hittar orken. För att jag måste.

Nu kör vi igen.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

4 reaktioner till “Fast gårdagen slutade inte där”

    1. Alltså 🙄 hur hektiskt det var under ungarnas sista skälvande skolår. Nu när det har lugnat sig är det så skönt.
      Det är otroligt orättvist med all denna cancer i ”unga år” men inte mycket att göra mer är att harva sig igenom ❤️

      Gilla

  1. Ja hur orkar man? Jag har bestämt mig för att skaffa en samtalskontakt för att få verktygen att hantera läget och kunna stötta Lollski nu när hennes pappa är sjuk i cancer. Även om jag gjort det förr så måste jag mota Olle i grind känner jag så att jag inte brakar ihop på kuppen. Känner att orken tryter. Kram

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s