Kanske en anledning 

Skit samma med att få energi av andra; för att få energi måste jag ge. 

Bara att vara ”på” och le mot folk är jobbigt när jag tänker på det. Därför tänker jag inte så mycket, bara är. 

Därför tänder jag knappt för datorn om kvällarna och eftersom jag avskyr mobiltelefonernas begränsade display och löjligt små fontstorlekar blir inga långa alster skrivna. 

Knappt några kommentarer heller. 

Jag går med hundar, hör ljudböcker, tränar crossfit och yoga, och pratar med sönerna, mamma och systrarna. Och saknar pappa. 

Jag irriterar mig på min axel som aldrig verkar sluta göra ont. Jag velar mellan om jag bör välja den ena eller andra akupunktören. Slutar nog med att gå till bägge. Ser fram emot nästa veckas test och personlig träning med jobbets Yoga-älva. Och att känna den Skäggige med hans hårda och obarmhärtiga metoder lossna mina spänningar igen. (Jag fortsätter hos honom men inte så ofta som jag behöver. Det är för dyrt.)

Jag hoppas kroppen lagar sig. Men accepterar om det inte går. (På grund av att hjärnan sitter fast eller på grund av min ålder…) Nån gång måste jag bestämma mig om jag vill fortsätta försöka laga nånting som inte kan lagas. Jag kan inte gå till behandlingar resten av livet. 

Min energi används mest inåt och därför ger jag ynkligt lite. Skitdumt egentligen när jag verkligen skulle behöva kränga ut hjärnan och inse några sanningar. 

Men så är det ibland. 

 

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

2 thoughts on “Kanske en anledning ”

  1. Livet går i olika faser, ibland behöver man något mer än något annat. Jag tänker att du kanske behöver vända dig inåt ett tag för du har haft så mycket tråkiga saker som hänt kring dig senaste åren. Att du nu kanske behöver bara vara Höna med dig själv. Man får vara ego. man behöver det ibland. Ta hand om dig 🙂

    Liked by 2 people

  2. Så blir det ibland, men det lossnar nog vartefter.
    Startar nästan aldrig datorn hemma heller, står inte ut med den lilla skärmen på bärbara datorn när jag är van vid tre stora skärmar på jobbet!
    Telefonen älskar jag däremot, men har lite svårt att skriva längre inlägg där precis som du säger, yttepytte litet tangentbord är inte bekvämt att skriva på med pekfingervalsen :/

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s