Det sista jag ser av Secret Service innan pensionen

…det är hans treåriga, tjuriga jag.

Han stod med min ny-gamla kollega som ska ta över Secret Service’s jobb, medan han sorterade sina papper.

(Märk väl att hans officiella arbetsliv slutar om en timme – han har inte sorterat papper än!)

Papperen hamnade i olika högar medan han muttrande förklarade vad som var vad. Den största högen pekade han på till sist.

”Den här högen får du om en månad”, sa han. ”Den tar jag med mig hem och så har jag den om nån skulle kontakta mig.”

Nygamla kollegan stirrade på honom. Han är en ganska fyrkantig, laglydig människa med flera års chefserfarenhet, och det är inte nytt för honom att ta över efter någon som lämnar företaget.

”Men Secret Service, du får inte alls ta med dig nånting”, förklarar kollegan. ”Detta är jobbhandlingar, dem får du inte ta med dig. Du får ta med dig personliga saker som inte tillhör företaget, om du har varit på nån kurs eller har litteratur eller nånting. Allt annat tillhör jobbet och ska finnas tillgängligt för den, som tar över efter dig.”.

”FINT” säger Secret Service ilsket och snörper ihop munnen medan han drämmer ihop högarna i en enda stor, som han argt slänger in i skåpet.

”Här har du nyckeln, så får du själv sortera” säger Secret Service, och kollegan skakar på huvudet och jag ser hur hans käkar arbetar hårt för att låta bli att vara oförskämd.

Men säga vad man vill om Secret Service.

Han hade ju den goda smaken att anställa mig när jag var på vippen att däcka helt. Tack tack tack för det.

Och nu har han den goda smaken att gå i pension utan att dra ut på saker och ting. Ingen vet vad han fått tiden att gå med under året med vår chef Blixten. Inte ens Blixten vet.

Men men. Om inte om…

Jag undrar då och då vad som hänt om jag stannat kvar på gamla jobbet till 17% lägre lön. Hade jag överlevt första avskedsrundan? Knappast, eftersom Räpan var kvar i företaget då. Och även om jag mot förmodan överlevt den, så kom dråpslaget mot min tidigare avdelning ett halvår senare.

Nu är avdelningen historia, finns inte mer. Mr. Cool och killen som anställdes i mitt ställe är i finansavdelningen och tråcklar ihop försäkringar. Firewoman sitter i Facility Management och pysslar med brandsäkerhetsfrågor. Assistenten sitter hos Chefens Chef. Räpan blev avskedad. (What comes around goes around) Och min favoritkollega av dem alla, Kurt Martin, har stannat på den svenska sidan sundet och började i nytt företag vid årsskiftet.

Dit ska jag inte tillbaka. Men här ska jag inte stanna i åratal. Vi får se vad som händer. En dag i taget. Just nu går det fantastiskt bra, ingen anledning att ändra på nåt. Och imorgon kommer jag till jobbet utan Secret Service. Och nästa dag också. Och nästa. Och nästa. Hurra!

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

7 reaktioner till “Det sista jag ser av Secret Service innan pensionen”

  1. Papper. Högar. Det där var länge sen för mig. Har inte haft papper eller högar på flera år. Finns det inte i nätet/molnet så finns det inte för mig. Men jag har kollegor som skriver ut mail för att ha…till nåt.

    Gilla

    1. Secret Service skriver allt ner i sirlig handstil. Papper efter papper efter papper.
      Dessutom har han elektroniska versioner av allt – utskrivet naturligtvis – där han lägger till ytterligare sirliga bokstäver. Nu ligger högarna i det skåp, som var hans. Om några månader antar jag att alla papper är bortslängda. Kollegan såg ut som om han hade tänkt sig behålla dem…

      Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s