Känslan av att vara i en annan människas våld

Att lita 100% på en människa.

Det är första gången jag upplevt det, att överlåta min kropp åt en annan människa, i trygg vetskap om att han – den Skäggige – aldrig skulle missbruka förtroendet, aldrig skulle utnyttja mig på något vis. Varken sexuellt eller genom att anmärka på mig, mina åsikter eller mitt utseende. Han behandlar mig precis som jag är, precis där jag är just där och då.

Jag litar på honom. Under den timme vi ses är det han som bestämmer vad som ska hända. Jag ska bara slappna av och andas (låter lätt men är det inte).
Han bökar runt med min kropp, trycker och håller fast – håller HÅRT fast, masserar och känner efter. Han är ”på”, han vet vad han gör. Han bänder och vrider, drar och skakar, kontrollerar. Inget är tillfälligt, han vet exakt vad han gör. Han går till rötterna av spänningarna han känner, letar sig tillbaka genom min kropp och när han hittar rätt så håller han fast tills han känner muskeln ge efter.
Han berättar att han masserat sig själv, på halsen, i en timme (!) för att långsamt, långsamt gräva sig in till halsvirvlarna. Inte från ryggsidan, utan framifrån, förbi luftrören och genom halsen. Och varför? För att vara sin egen försökskanin. För att veta hur det känns. Eftersom han gör det på mig nu.

Idag jobbar han med hela min ryggrad, från överst i halsen och ner i ländryggen. Mest i halsen. Det fungerade fantastiskt senast, för två veckor sen, och det är också därför jag bokat en ny tid redan efter två veckor. Det hände nånting förra gången. Nånting lossnade. Ett ok lyftes.

Och jag gör som jag brukar – bokar en ny tid och smider medan järnet är varmt, innan kroppen låser sig igen.

Han tar tag i halsen och i nacken och axlarna, som han brukar. Säger förundrad att så här mjuk har han aldrig känt min nacke, och nu har han ändå haft mig till behandlingar sedan några månader innan Exet dog, från mars 2015 nångång. Han följer onda muskler i nacke och i mitt ansikte, djupt djupt inne och det gör så ont, så ont. Andas djupt, inte kämpa emot, ge efter.

Jag tänker som jag så ofta tänker, när jag ligger på hans bänk. Att här ska jag inte kämpa, här behöver jag inte göra nånting, här är det ok att få hjälp, att vara liten och ledsen och eländig. När jag är här får jag hjälp. Varenda gång det gör överjävligt ont så är det en spänning som jag låst fast, en som han låser upp – det betyder hjälp. Nu får jag hjälp.
Det är stort.

När han ber mig om att sätta mig upp innan han ska sträcka min ryggrad (han sätter sig bakom mig, lyfter upp mig ovanpå sig i brygga medan han låser mina fötter och händer – det är som en böjd sträckbänk och är ljuvligt även om det känns som ett väldigt konstigt sätt att stretcha på) så säger jag – fylld av tacksamhet och förundran – och med en tjock röst som inte känns som min egen:

”Vet du hur konstigt det är för mig att lita på en annan människa så här? Du kan göra vad du vill med mig och jag litar på dig. Det är så skönt.”
Han ger mig en kram och säger ”Det är ju det här, jag kan”
Sen sträcker han ut mig och ännu en gång förstår jag varför det aldrig skulle fungera med youtube videos av hans behandling. Skulle detta ligga på youtube så skulle ingen som inte provat hans behandlingar tordas utsätta sig för dem. Ingen.

Men jag är frälst.
Fast öm i länden blev jag.

Vilket jag påtalade och han strax fick mig ner i en ny position, där han kom åt att sträcka ut min ländrygg. När jag släpptes igen så var ömheten borta.
”VILA”, sa han. ”Drick vatten och vila dig. Du behöver komma tillbaka till den kropp du har fått igen nu, vet inte om du förstår vad jag menar, men du behöver komma ifatt dig. Gör ingenting. Vila.”

Jag kom hem. Gick en ljuvlig runda med glada hundar. Fixade mat och åt. Satte mig och borstade igenom en hund i taget medan jag såg Mia Skäringers TV-serie Kroppshets. Mycket sevärd. En kort kvällsrunda och i säng vid 22.

Min definition av att göra ingenting.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

8 reaktioner till “Känslan av att vara i en annan människas våld”

    1. Jag har alltid bitit ihop – bokstavligen! – och kört på, och halva mitt liv har det varit stressigt – livet med exet, skilsmässa, sjukdomar och död.
      Stressen sitter som konstant spänning i kroppen, nu känns det äntligen lite annorlunda. Mer plats, liksom.

      Gilla

        1. Ja du, bra fråga. Har slutat älta, prata och blogga om det – det hjälper mig inte men tvärtom håller mig kvar i dysterheten.
          Jag försöker fokusera på sånt som fungerar, bra saker. Låta tankar vara tankar, släppa skit.
          Jag har letat Orsaken så länge nu att jag tror inte den finns.
          Den Skäggige har hjälpt mig knyta ihop min historia med min kropp och med små steg kan jag färdas framåt.

          Gilla

  1. Oro är en svår sak att bemästra eftersom det kommer från ett i grunden bra ställe, kärlek o omsorg. Man får försöka prioritera sin oro när den dyker upp o inte agera på all utan lite som du skriver låta tanken få vara o passera.

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s