I fredags – good old days

Trogna läsare med bra minne kommer kanske ihåg mina tidigare kollegor.

Sherlock Holmes.
Assistenten.
Mr. Cool.
Firewoman.

Och så Räpan.

I fredags tog vi en repris på ett avdelningsarrangemang – men Räpan var inte inbjuden, och Firewoman kom inte. Så Firewoman pratade vi skit om med argumentet att hon var bjuden, så hon hade kunnat komma och försvara sig. Och Räpan ignorerade vi – vilket var skönt, för henne hade jag inte den minsta lust att diskutera.

Vi drack öl och vi åt god mat och vi pratade på som om vi setts senast på kontoret tidigare på dagen, fast det var… fyra? år sen sist.

Ett tecken på hur väl de känner mig var när Mr. Cool – som jag inte haft nån kontakt med sen jag lämnade mitt gamla jobb för 2.5 år sen – frågade hur det gick med mig och vad som hänt sen sist.

Jag berättade om lite ditt och datt och så frågade han hur det gick med ungarna. Jo, det går ok, men Storebror har börjat få panikångestanfall och det kan ju hända att det blivit lite väl mycket sen också morfar dött och sen moster med bröstcancer och nu farfar som är sjuk…

Mr. Cool såg lättare förskräckt ut och räddade stämningen genom att fråga:

Men hundarna då? Hur mår dina hundar?

Och så fick vi skrattat lite, och den mörka skuggan drog bort och vi pratade inte mer död och sjukdom för stämningen var bara inte till det, och vilken lättnad det var att kunna lämna det därhän hos dem som känner mig väl och vet hur jag haft det.

Vi skrattade hela kvällen, tills vi blev utslängda från restaurangen och drog vidare till en pub, där vi slängdes ut ett par timmar senare. Så det blev i och för sig en blöt kväll, men inte så långdragen som den hade kunnat bli. Det slutade när vi hade det som bäst, och också med ett löfte om att vi inte skulle dra på det här mötet igen i fyra år.

Vår gamla avdelning är död och begraven, men den stämning vi hade och våra upplevelser kan ingen ta ifrån oss.

Och bara Firewoman är kvar i det gamla – hon har samma jobb nu som då.

Mr. Cool ska vara direktör hos ett försäkringsbolag.

Assistenten ska assistera en annan chef – det fjärde jobbet hon har sen hon lämnade oss.

Sherlock Holmes tillbringar tiden omväxlande i Spanien, England (hos sonen) och i Danmark (hos dottern). Fyra barnbarn och ett på väg.

Och jag är överlycklig över att jag lämnat det gamla och prövar mina vingar hos Blixten och Glada Grodan. Det kan aldrig bli samma stämning, men vi har roligt, det har vi.

Glada Grodan kommer förresten snart hem efter att ha varit i Latinamerika i fyra månader. Det ska bli kul att jobba med honom igen.

 

 

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

2 reaktioner till “I fredags – good old days”

  1. Det kan bli så jäkla svårt att inte prata död o elände på direkta frågor men det blir lite av en konstform att snirkla sig ur det o få ordning på stämningen igen. Det är som nån som frågar hur man mår när man verkligen är långt ifrån på topp. Hua

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s