Konstig känsla

Irrhönan – fotograferad och intervjuad.

Det har jag aldrig gjort förut – jo, fotograferad, men inte av pressfotograf.

Det kommer en artikel i lokaltidningen om mig – som frivillig på Sorglinjen. Jag berättade min historia, och förklarade varför jag sökt som frivillig. Vi pratade om hur jag hanterade min sorg då, efter Exet och sen efter pappa… och hon frågade om de här känslorna och reaktionerna kom upp nu igen, efter att farfar dött.

För jo, farfar dog i torsdags, för fem dagar sedan. Och vi var där, ungarna och jag. Vi satt med farfar under hans sista timme i livet, tillsammans med farmor och tre andra, och vakade. Vi var där när han tog sina sista andetag, utan mask. Vi var där när hans hjärta slutade slå, och det blev till en rak linje på skärmen, så där som man ser på TV utan att tänka närmare på vad det betyder (annat än att nu ska en mordhistoria lösas eller nånting liknande).

Vi var där när farfar dog, och jag skickade alla varma, positiva och glada tankar jag kunde till honom under hans sista minuter i livet. All kärlek jag kunde hitta i mig själv. All tacksamhet. Tack för farfar, tack för lån av Exet, tack för mina barn.

Och så kom journalistens fråga.

Rev farfars död upp känslorna från då, när Exet dog och när din far dog?”

Jag vet inte. Än. Det känns inget. Än.

Det kommer när jag är klar, reaktionerna.

Nu känns det bara konstigt. Tomt. Inga känslor, ingen sorg. Ingen saknad – liksom med både Exet och min far så är saknaden förknippad med deras platser, inte med Hönsgården. Saknaden blir först konkret när mormor kommer hit ensam, utan min pappa. Nästa gång farmor kommer hit – ensam. Då blir det svårt.

Nu efteråt, efter intervjun, så sitter jag här med en konstig känsla om allt jag pratat om. Blev det för ytligt. Blev det för lite om själva känslan – sorgen. La jag ord i andras munnar som jag skulle låtit bli. Särskilt ungarna och farmor. Jag ska inte förminska deras sorg, deras känslor….

Hur blev det… äsch, det får jag läsa snart. Hon lovade att skicka artikeln innan den blir publicerad.

Annonser

Publicerat av

irrhönan

Singelmamma till 2. Hundägare till 2. Beroende av crosstraining, utomhus och året runt. Mera gourmand än gourmet. Läser gärna böcker. Försöker sluta tänka.

6 reaktioner till “Konstig känsla”

  1. Vad fint ändå att du delar med dig. Beklagar också sorgen med farfar.
    När man ska sätta ord på känslor till människor som inte känner en kan det ibland missförstås så bra att du får läsa innan publicering. Kram

    Gilla

  2. Hönan – i år tycker jag att det ska bli året när du slutar ifrågasätta dig själv. Jag tror du missar all styrka i dig, allt som klarat dig genom det senaste åren just för att du varit du. Jag kan inte tänka mig att du någonsin uttrycker dig ytligt och om du, med dina kritiska ögon, kommer att läsa det så i tidningen så kanske det handlar om journalistens språk istället.
    Du är en fantastisk kvinna. Glöm inte det och förminska inte det.

    Gilla

Det tyckte jag - vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s