Spänningen är….

….oliiiiiiiiiiiiiiiidlig.

Lillebror håller på att köra upp och jag vill veta hur det gått!!!

Storebror behövde tre försök, jag själv två när det begav sig.

– – – –

Tillägg nån timme senare.

Bättre lycka nästa gång! Synd.

Annonser

Krisen är avvärjd

Diskmaskinen gick med på att INTE sätta igång med att tom-pumpa när jag efter många timmars väntan tände för strömmen för spisen. Så det var ju bussigt.

Vi kommer att kunna laga mat i veckan.

Att man får diska för hand är ett i-landsproblem.

Och apropå perspektiv och i-landsproblem, så har jag pratat med mina systrar idag. Inte ofta jag får tag i bägge på en dag, men idag lyckades det.

Den yngsta satt på en strand vid Atlanten med sin man, son och hund och njöt av söndagen. Hon berättade om hur hon har det efter att ha plattopererat sig (hon fick borttaget ett bröst efter canceroperation, och sent i augusti tog hon bort även andra bröstet). Medicinerna har tagit henne till klimakteriet gånger tusen, hon sover ytligt och har lymfödem. Men skrattar och tar dan som den kommer. Fast det kändes att hon tär på energireserverna.

Den andra systern var igång med att måla i köket. Hon har nyss grävt om sin brunn efter att ha levt en period utan vatten. Hon har dragit nya vattenledningar och avlopp, grävt upp halva gårdsplanen, legat under huset och lagat murket golv i köket och nu gör hon nya köksluckor, fixar köksbänk och målar. Det mesta gör hon själv. Med hennes fara för att bli deprimerad och stressad så måste hon fokusera på en sak i taget och skita i allt annat som också ”måste” göras. För hennes del gäller det att ta tag i Maslow-pyramiden och koncentrera sig på livsnödvändigheter, för sig själv och hennes djur.

Och jag ”klagar” över en sketen diskmaskin.

Jag saknar mina systrar, att ha dem nära.

Varför händer sånt alltid på helgerna?

Jag startade diskmaskinen igår kväll, som jag brukar.

Glömde att ta med mobiltelefonen upp till mitt sovrum, som jag brukar.

Gick ner i köket för att hämta telefonen, och upptäckte att diskmaskinen stod och stampade, lyste med felkoder och lampor och … suck.

Jag försökte stänga av den – det gick inte. Jag slog av säkringen, stängde av vattnet och gick och la mig.

Imorse slog jag till säkringen igen – diskmaskinen var snällt avstängd (VÄLDIGT snällt eftersom spisen är på samma säkring) och jag testade med att sätta igång den på en rengöring.

Den körde snällt i ungefär en halvtimme – sen lyste samma lampor som igår kväll.

Jaha.

Så nu har jag kollat vattentillförseln och rensat filtren där.

Jag har rensat avloppsfiltret. Tagit bort allt vatten och all smuts – med hushållspapper.

Lamporna lyser fortfarande. Och det är väl som det är – men värre är att jag inte har nån spis förrän på torsdag om det här fortsätter…

Ovanligt vanlig lördag väntar

Tänk, jag ”måste” ingenting idag.

Jag vill röja mitt hus och min trädgård, inte för att jag måste men för att jag vill. Det blir skönt att röja ute när solen skiner och det är torrt. Ungarna har också lovat att hjälpa till med att få in trädgårdsmöbler, grill och annat i förrådet.

Så fort jag har ätit frukost – välbehövligt efter morgonens träning – så tänker jag ta ut hundarna på en sväng ner till byn, hämta ett paket och göra en kompis en tjänst genom att köpa biljetter till Halloween-festligheterna (som jag själv tyvärr inte kommer att kunna vara med till) om ett par veckor.

Morgonens träning i färgsprakande skog, inte en vindpust och med solsken genom lövprakten. Underbart – men väldigt hårt!

Uppvärmningsrunda –  1.5 km med stopp på vägen för uppvärmning av axlar osv, springa med höga knän och rumpspark, spurter och vad annat vår pigga tränare hittade på.

Sen stationsträning – 1 minut vid varje station, 7 stationer, 15 sekunder paus till byte, tre omgångar.

Jumping lunges, dips, box jumps, one-arm kettle bell swing, goblet squats, sidplanka med dip – först ena och så den andra sidan.

Sen magövningar i fem-tio minuter – hjälp, min mage.

Och till sist springa en runda, 5 pull-ups, 3 omgångar.

Svetten haglade. Skönt.

Duschningen får vänta tills jag varit på byn och tills jag dammsugit mitt sandiga hus.

Upplevelser hos ögonläkaren

  1. .
    Kvinna på 50+ kommer in till ögonkliniken. Hinner knappt sätta sig förrän hennes namn ropas upp, och hon genomgår en förundersökning hos en sköterska, som säger ”Jag måste bara säga det här – vilka UNDERBARA byxor du har. Släng dem aldrig. Behåll dem. De blir bara snyggare med åren.
    .
    Kvinna på 50+ känner sig betydligt yngre än de 50+, ler glatt och tackar, och berättar att de där byxorna, de är minst 10 år gamla nu, och efter den senaste lappningen (osynligt gjord – i grenen) så bör de hålla 10 år till. Minst.
    .
  2. .
    Kvinna på 50+ kommer in till ögonläkaren, får tittat igenom ögat som ”blixtrat” lite knepigt ett tag. Men inga revor hittas på näthinnan, allt ser bra ut.
    Fast du bör nog få kollat ditt kolesteroltal”, säger ögonläkaren. ”Det är ovanligt att en kvinna i din ålder har så mycket ”moln” i ögat. Visst ser du en massa prickar, speciellt när det är ljust ute? Det kan ha med kolesterolhalten att göra. Du bör kolla upp det.
    .
    Kvinna på 50+ känner sig betydligt äldre än de 50+, protesterar lite lamt och säger att det minsann inte är så länge sen jag fick kollat kolesterol-talen och då var det absolut ingen som helst anledning till oro.