Man kan undra

image

Vad ska det här bli till månntro?

Det får vi se. Ätbart lär det bli. 😉

Annonser

Idel lärdommar idag

Det första och största är att jag fick upp den där lilla luckan på telefååååååånen och när jag äntligen fattade var ”hem” knappen satt så var det ju rätt enkelt att manövrera runt. Faktiskt.

Fast jag sundar mig med appar, mails och fb intill jag har fått jobb-synkat och lagt alla begränsningar in som kommer att komma, i och med att det är en jobb-telefååååån.

Och apropå fb så har somliga av er – mina fb vänner som läser här i bloggen – sett att jag idag blivit vän med mig själv.

Det kommer sig av att jag igår gick kvällspromenaden tillsammans med en av mina tränings/hundkompisar. Hon frågade om ett inlägg som jag kommenterat på om en veterinär – och plötsligt går det upp för mig vad en öppen grupp på FB är.

Jajajaja, jag ÄR långsam att förstå. Och snabbaste sättet att kolla (jo, för jag blir skittrött på alla de där kategorierna och väggarna och listorna och jag vet inte allt som fb har för sig) var att upprätta en ”back-up profil” och … bli vän med mig själv.

Och då såg jag ju vad mina fb vänner ser. Hoppsan Kajsa.

Hundklubbens grupp förblir öppen – det var tänkt som en öppen grupp från början tydligen – men min crosstraining-grupp kommer att stänga för de offentliga diskussionerna.

Så nu förstår jag ingen varför min låtsasmoster hade sagt till min mor att ”ja, jag kan ju se att Irrhönan tränar mycket” för jag tycker ju inte att jag har skrivit så många inlägg om träning. Däremot har jag kommenterat och tyckt om en del av träningskompisarnas inlägg.

Jag är lite trög, erkännes. Men nu har jag fattat.

Och förhoppningsvis slipper jag tappa hakan bland folk en annan gång.

(Det var lite obekvämt faktiskt igår kväll. Jag önskar inte att vara med och sprida nyheten/rykten om huruvida en veterinär har felbehandlat djur eller ej.)

Första dagen sen i lördags

Tjoho. Det går åt rätt håll med förkylningen.

Det här är första dagen sen i lördags som jag inte har behövt använda nässpray.

Att jag har ludd i skallen och ont är en annan historia.

Jag räknar med att kunna jobba imorgon. En arbetsvecka på sisådär en dag, det är ok till att börja med.

Och jag jobbade faktiskt halva dagen igår också. Med nässpray.

Jag älskar den här videobloggen

http://zhealtheducation.com/episode-33-hey-no-pain-face/

I höstas gick jag en kurs på en helg där en tjej – som undervisats av Dr. Cobb – gick igenom övningar för hela kroppen . Cirklar av olika slag.

Jag har aldrig någonsin gått en kurs där jag har haft så mycket användning för kursmaterialet. Varenda dag gör jag mina cirklar. Eller tänjer fotlederna. Eller vad det nu kan vara.

Och när jag hör/läser Dr. Cobbs videoblogg så är det alltid nånting som man kan ta med sig hem. Mycket är amerikansk svada, men ”it makes sense”.

PS  – det heter Z-health.

Hur fååååååååååånigt som helst

Trots förkylning var jag på jobbet halva dagen idag. Ett viktigt möte som ”bara” jag kunde genomföra. Det gick bra, och tack vare nässpray, huvudvärkstabletter och näsdukar så gick det ännu bättre…

När jag ändå var i närheten av kontoret så gick jag förbi och hälsade på. (Jag kommer att vara hemma minst en dag till)

Och det passade sig så fint med att vi just då fick levererat våra nya telefåner. IPhåååner.

Och nu kommer det fååååååååååniga.

Det där lilla, lilla simkortet man får. Och den där ”stämgaffeln”. Och det där lilla, lilla hålet.

Meningen – har jag förstått – är att den där lilla jäkla stämgaffeln ska tryckas in i hålet och så poff, kommer luckan ut och man kan ladda simkortet.

Men.

Hur mycket våld kan man använda innan det blir komplett löjligt? Jag får inte upp den, luckan, det går bara inte.

😳

Det ser ju så himla lätt ut här?!

Det visar sig…

…att det är Exet som ber om att få kemo, för att han tycker att han får fler symptom (dvs. magen växer).

Och läkarna håller med.

Så det blir fler prover, fler CT-scanningar, och kemo.

Förhoppningsvis ger det önskat resultat – och om inte annat får Exet känna att han ”gör något” eller att det ”görs något”.

Vad vet jag – kan bara föreställa mig hur frustrerande det måste vara.

😦

http://en.wikipedia.org/wiki/Pseudomyxoma_peritonei

En ny omgång kemo

Exet sms’ade.

Undersökning på sjukhuset imorse resulterade i att han ska få kemoterapi igen.

Efter några ”inledande övningar”. Prover antar jag.

Jaha. Och vad betyder det då… Att han aldrig blir frisk vet jag – även om jag har svårt att acceptera det – men ändå är det att han ska behandling ett bevis på att det går åt fel håll. För fort åt fel håll.

Fler operationer blir det inte tal om. Det går inte. Så det är kemo eller ingenting. Jag antar att så länge det är kemo så är det ändå hoppfullt. På nåt sätt.

Killarna får veta senare idag.

😦