Att jag kan ha så ont i benen?

Mycket spring för ingenting – eller rättare sagt nån kilometers uppvärmning, och sen fyra fyrahundrameters rundor i högt tempo, varvade med 25 squats, 25 armhävningar och 25 situps. Och en dryg kilometer hem igen – idel uppförsbacke – en annan väg.

Jag tycker att jag som har ränt runt till crosstraining nu i tio månader borde ha bättre kondis än att flåsa mig igenom ynka fem kilometer kryddade med lite styrketräning?

Fast det kanske är helgens träning som sitter i än. Det är trots alllt längesen jag presterade att springa över 15 kilometer (uppvärmning medräknad) på tre dagar.

Förberedelser

Det är inte klokt som jag måste tänka till för en ynka dag när jag är borta hela dagen.

Det ska planeras för måltider och hundpromenader. Tusen gånger hör jag mig själv fråga ungarna om de har koll på vad som ska hända imorgon. Jag vet och litar på att de kan – men jag vet också att bägge ungar förmodligen kommer att stirra yrvakna på mig imorgon bitti och fråga – ”Va, var det idag? Skulle inte pappa komma hit?

Men det är inte tanken.

Tanken är att jag drar iväg klockan sju imorgon bitti, tillsammans med två arbetskamrater, och att vi först är hemma igen vid sjusnåret. Sex timmar ungefär i bil. Suck och stön. Det är långt – i alla fall med danska mått mätt! 😉

Till Lego ska vi. Det ska bli roligt – även om det inte kommer att bli så mycket Lego över det hela.

Och tanken hemmavid är att ungarna ska ordna för hundarna och för sig själva, inklusive mat och hundpromenader innan de drar till judon klockan sju, dvs. ungefär när jag beräknas vara hemma igen.

Leva i nuet

Det är god tid till att reflektera över livet och dess krusiduller när jag sitter böjd över en hund med sisådär tre-fyra borstar och kammar i högsta hugg.

En och en halv timme tog det att borsta Banditen, men så blev han silkesljuv också efteråt, och helt tov-fri.

Terroristen tar bara en halvtimme att borsta.

Tänk, jag tyckte en gång att det var länge att sitta böjd över en hund. Men alldeles lugn blir jag i huvudet. Inga tankar som hänger fast, inga grubblerier. Bara ”här och nu” tankar, precis som när jag tränar.

Det är himla skönt.

Lifesaver

Jag har precis varit iväg och hämtat kvällsmat till imorgon och i övermorgon. En lyx-ordning som vår catering har – köp kvällsmaten med hem. Tack för den lyxen – jag älskar det.

Imorgon – när jag är iväg till träning – får ungarna äta indisk curry och ris, och på torsdag när jag ska till Jylland (iväg sju och hemma sju – pust) så får de pyttipanna.

Efterhand är de så stora och rediga att de borde fixa maten själva – och det gör de – men det ska vara enkelt för annars ids de inte. Laga mat gör vi tillsammans, värma mat fixar de själva. 😉

Dagen efter….

När man går från skolan till Hönsgården så måste man passera här.
Det var nog lite besvärligare än vanligt imorse för cyklisterna… Konstigt att så drastiska metoder ska till från moder Natur för att få ungarna till att sänka farten i den här lilla backen?

skog_2

Dem som inte kommer på cykel utan går, de kommer den här vägen. Eller försöker åtminstone.

skog_1

Så här ser rotvältan ut från Hönsgårdssidan. Mitt hus ligger knappt 100 meter härifrån.

skog_3Tillägg kl. 16:15 – det är fyra enorma granar och en stor björk som ligger med rötterna i vädret. På väg ner har de vält och knäckt ett antal andra lövträd. Jag var nyfiken och gick en inspektionsrunda med hundarna. 🙂