En av Danmarks vardagsidoler

Imorse lärde vi oss ett nytt uttryck i trafikradion.

”En snerpet lyskurv”

Alltså en pryd trafiksignal. En som inte törs visa grönt särskilt länge.

Jag – och många andra – älskar trafikradion med en av Danmarks vardagsidoler

Annonser

En skuttande Bandit

Jag har varit hos Farbror Djurdoktorn idag med en skuttande Bandit. Plötsligt gick det ifrån att vara en liten lustig egenskap som Banditen har till att bli mer och mer ”dra-upp-benet-under-sig-och-ta-sig-fram-på-3-ben” skuttande.

Inte bra.

Farbror Djurdoktorn konstaterade efter diverse tittande och böjande patellaluxation – lös knäskål – och rekommenderade operation innan det går så långt att Banditen får artros – alltså gikt.

En rätt dyr operation (som förhoppningsvis försäkringen betalar) och ett komplicerat återhämtningsförlopp… Jo, för hur håller jag en hund av två i ro på Hönsgårdens alla kvadratmeter samt trappor i sex veckor efter operationen?

Om nån har goda råd är jag idel öra.

Och om nån tänker föreslå att lämna ifrån mig Terroristen i delar av de sex veckorna eller dem allihop så kan jag redan nu meddela att det har jag inte tänkt mig.  🙂 Det måste kunna lösas på nåt sätt med två hundar hemma.

Bodil kan ta Danmark med storm på många sätt.

BODILCOLLAGEBred-resizedDen där Bodil – som den nyliga stormen Sven hette i Danmark – kan ta sig många skepnader tydligen.

Danska filmkritiker delar ut ett pris med samma namn, och affischen ovan är deras hyllning till von Triers senaste film.

Urhäftigt, tycker jag. Skulle man kunna hitta på något liknande på andra sidan Sundet?

http://www.bodilprisen.dk/

 

Förbaske mig om jag tänker…

…använda dagen på att underhålla andras barn.

En intensiv dag igår avrundades med biografbesök. Jag är barnsligt förtjust i Lord of the Rings och The Hobbit har inte gjort mig besviken. Heller inte tvåan!

Nöjd och glad kom vi hem igårkväll till två trötta hundar som lekt och lekt hos Lilla Fröken Tax hela dagen.

Och sov, gjorde vi. Allihop och länge!

Nyss åt vi en söndagsfrukost. I lugn och ro. Kaffe smakar som allra bäst såna gånger.

Innan ens frukosten var avdukad knackade det på rutan och två förväntansfulla flickor – Favoritgrannens Lilla Lillasyster och Lilla Storasyster – kom in.

Vi pratade lite om när vi ska gå igång med dagens projekt – lussekatter – och jag sa att vid tvåtiden blir nog bra. Då hinner vi både baka och vara klara tills Stora Storasyster kommer och vi ska igång med dagens projekt nummer två, kvällsmat.

”Jaha”, sa töserna och bänkade sig förväntansfullt runt köksbordet, där resterna av frukost och min halva kopp odruckna kaffe stod.

Och Lilla Lillasyster som inte kan sitta still mer än sisådär sex sekunder i taget gick igång med att ordna kylskåpsmagneter, klappa hundar, säga till sin syster att ”vad ska jag göra nu då” och efter en stund säga till mig ”ja, jag har ingenting att göra”.

Och så kände jag plötsligt hur den här söndagen skulle försvinna i irritation över att inte ens förmiddagen kunde bli min egen.

Så jag skickade hem dem. Med besked om att de kan komma hit igen klockan två.

Plötsligt blev Hönsgården väldigt tom på när stinget av det lilla dåliga samvetet som viskar ”var jag hemskt elak nu?

Naiv, korkad eller otroligt dåligt minne

Eller kanske snarare ”naiv, korkad OCH otroligt dåligt minne”.

Det är jag det.

Klockan är nu tre, jag sitter med en kopp kaffe, datorn och en gedigen huvudvärk och funderar på hur resten av dagen ska orkas igenom.

Brorsorna och jag har varit i köpcentrat (ett helvete på jorden bland alla julklappshandlande människor) och det största ”måste” som jag tänkte klara av var vinterskor åt ungarna.

Och – som sagt – naiv, korkad eller dåligt minne? Hur kommer det sig att jag lyckas bli lika överraskad varenda gång över hur jobbigt det är? Efter knappa tio minuter är framför allt Lillebror sur som ättika, Storebror går knappandes med mobiltelefonen och alla längtar hem.

Och skor hittar vi inga. När vi äntligen har hittat en modell som duger så finns inte de rätta storlekarna. Och finns storleken så duger inte modellen. Jag blir toppstressad och försöker ändå hålla humöret – både mitt eget och ungarnas.

Dessutom – som grädden på moset – kunde vi ju inte ta bilen heller. 🙂 Snäll som jag är och hade lånat ut den till Favoritgrannen – och klok som hon är lånade hon min bil istället för att slåss med svärfars gamla trötta bil.

Nåväl.

Förhoppningsvis hinner bilen hem och vi kan ta den bort till stationen när vi ska iväg om nån dryg timme igen.

Hobbitten väntar. Oavsett hur sura ungarna är så tänker jag slappna av och njuta av en bra film!

Nabohjælp

Jag vet inte vad det heter i Sverige. Så länge har jag bott här att vissa ord liksom fallit bort. Men det handlar om grannar som hjälper varann – det brukar vara att passa på varandras hus när det är jul eller sommar eller sånt.

Men när Favoritgrannen ringde på nu ikväll och berättade att hennes man åker till Jylland imorgon förmiddag i deras nya bil och själv ska hon jobba. Hon har en halvtimmes bilväg till sjukhuset där hon jobbar. Och ska köra. I den gamla bilen – den de har lånat av hennes svärfar – och som inte startar. Panik.

Så hon ville låna startkablar. Det fick hon.

Och jag återgick till att borsta hundar. Intill att jag kom att tänka på att om hennes bil nu inte startar så står hon i panik imorgon bitti klockan halv sju – det är inte där jag vill väckas för att låna ut min bil.

Därför gick jag in hos henne med bilnycklarna med en gång. Så har hon möjligheten att ta min gamla Tant Fjant istället, och vara någorlunda säker på att komma både ut och hem. Också på söndag.

För vi ska närmast ingenting i helgen. Jo, nja. Ingenting som betyder att vi måste ha bilen i alla fall.

Cross training imorgon skjutsas vi till, Lillebror och jag, och sen ska jag lämpa av hundarna hos Lilla Fröken Tax innan ungarna och jag beger oss först till köpcentrat för att fixa vinterstövlar och återstående julklappar (till undertecknad och Exet) och senare imorgon eftermiddag till stan, där jag har lovat att vi ska äta hamburgare (här!) och så ska vi se The Hobbit II.

Och söndag – då ska jag precis ingenting.

En helg jag ser fram emot!