Än så länge…

..går det bra med hundarna och fyrverkerismällarna.

De har spurtat upp ett par gånger sen det mörknade och skällt på det där som small utanför fönstret, och jag hade mina tvivel om kvällspromenaden skulle kunna bli av.

Men det gick jättebra, trots smällar på avstånd.

Jag har satt fast anti-stress plåster i deras selar – och nu undrar jag ju förstås nyfiket om det verkligen kan vara dem som hjälper. (Det påstår Lilla Fröken Tax matte hårdnackat att de gör)

Elddopet blir imorgon kväll. Jag sätter på dem selarna i morgon eftermiddag, så får jag se vad som händer.

Annonser

Ett avslut och en ny början

Så känns det när ett år går på häll och årets mest avskyvärda dag bara ska överstökas (nu ser jag det mest från fyrverkeriskrämda hundars perspektiv).

Gårdagen tillbringades i bilen, och om det stod till mig skulle 2014 bli ett år utan långfärder. Även om det gick himla bra att både köra upp och ner, så att säga, så är det drygt att knö 4 människor, 2 hundar, 3 resväskor, 1 kylbag, 2 fotöljer, 120.000 par skor (nåja) och diverse andra pinaler, prylar och svenska matvaror in i min Tant Fjant och köra knappa 160 mil.

När det bara är jag som kan styra bilen…

Exet var ju med men inte till mycket hjälp just där, eftersom han inte får köra längre på grund av epilepsin.

Men himla bra gick det, som sagt.

Ingen mer magsjuka (ta i trä) utan det verkar som om Storebror helt enkelt fått i sig nåt olämpligt – vad den nu skulle kunna ha varit eftersom vi alla åt samma mat. (Förutom arraksbullen på Ofvandahls förstås… Den var han ensam om att välja.)

Vi har proppat i oss julmat och massor av annan mat. Kakor och tårtor och allt möjligt som mormor/mor såg en möjlighet att skämma bort oss med.

Alla tre systrar har träffats, och alla fyra kusinerna. Om än bara en kväll och en morgon, innan min lillasyster och hennes pojk flög till Irland för att fira julen där.

Alla fyra hundarna höll sams under ett tak och på knappa 100 kvm. Men syrrans vaktpudel hade ett schå med att hålla koll på Terroristen och Banditen.

Vi har fått julklappar, handlat både mat och kläder. Sett Uppsala domkyrka och ”vart på stan”. Exet – som aldrig varit här förut – blev förtjust.

Jag har druckit cava med bästaste Mie. En eftermiddag som gick alldeles för fort. ALLDELES för fort. Bloggresor i all ära – men möten på tu man hand eller tre, det är där jag lär känna människor. Och att vibbarna var rätt mellan oss två i Jordanien bekräftades bara när vi träffades. Mer sånt! Mycket mer sånt under 2014 tack!! Hönsgården är öppen för bloggvänner! Och jag har många bloggvänner 😉 Välkomna!

Väder – tja, visserligen har det varit en grön, deppig och blöt jul, men tack och lov för det, för jag hade nog inte kört den långa sträckan om det varit frost. Och hur hade julen blivit då?

Motionen har haltat ordentligt. Men. Vi har gått hundpromenader, framför allt syrran och jag. Långa promenader med fyra glada vovvar.

Goda gärningar har jag gjort också. Vi har ordnat pappas dator – jag koncentrerade mig på bilder och Exet på struktur, virusskydd och sånt. Hoppas fadern blir nöjd.

Barnen? Brorsorna har kollat mycket youtube, men även spelat spel (vad gjorde man utan Fia?), och rasat runt på brorsors vis. Syrrans tjej är lite blyg och kommer i skuggan när de två dansktalande (sinsemellan) killarna kommer igång, men när vi spelar spel, lagar mat eller andra gemensamma aktiviteter så släpper blygheten lite.

Exet har uppfört sig och anpassat sig till omständigheterna. Vilket inte var hans stil då, när vi var gifta, och vilket min mor la märke till. Det här måste vara nån slags klimax på en lycklig skilsmässa. Skönt – och också skönt att för jag vet inte vilken gång i ordningen konstatera att jag gjorde rätt i att skiljas för framför allt min egen men också för barnens skull. Vi har det mycket bättre nu, allihop.

Kort sagt. Julen 2013 sammanfattas som en höjdarjul.

Nu ska vi bara överleva nyår. :-/

Nu så

2 väskor packade.

Maten uppäten.

Hundar borstade.

Tvätten upphängd.

Lampor lyser i passande intervall.

Det mesta hittat som jag måste ha med, och förhoppningsvis på rätt plats.

Mobilen satt till att väcka klockan halv sju.

Efter hundpromenad, väckning av söner, frukost, packning av bilen och hämtning av Exet så åker vi norrut!

Och vet ni vad – det går mot ljusare tider nu! Hurra hurra.

Stjerneløb och burpees-pakke-leg

Dagens träning – med vår pigga härliga tränare som hade en fibersprängning i låret och därför ”bara” stod i mitten och dirigerade.

I duggregn och på totalt leriga skogsstigar sprang vi ”stjärnlopp”. 4 sträckor på 500, 400, 300 och 200 meter. När man sprungit sträckan väntade 15 squats, 15 mountain climbs (det heter dock inte ”mountain climbs” när jag gör dem men ”ÄLSKA-mountain-climbs” för det är något av den mest jävliga övning jag vet), 15 dips på stock eller bänk eller15 pull-ups vid bom. Alltså varje sträcka hade en övning innan man sprang en sträcka till med en ny övning.

I två omgångar.

Och när man var färdig  – 100 situps. Tills de andra var färdiga.

Sen lekte vi paket-lek. Alla hade paket med som låg i en hög.

De snabbaste tre till att göra tre burpees fick välja paket. Sen var de ute och vi andra (så snabb är jag inte till burpees) fick fortsätta tills vi så småningom var en av de tre snabbaste.

Hem kom Lillebror och jag med en julöl och ett paket pasta. 🙂

Och Lillebror deklarerade att han hittills inte varit med om en enda tråkig cross-fit träning, och att han gärna vill fortsätta efter jul.

(Tur, för han får träningskläder i julklapp! – Sch säg det inte till någon!) 😉