Andas

Ny erfarenhet hos den Skäggige idag.

Jag var så låst i axel, rygg och höft att jag plötsligt inte kunde andas. Luften tog slut. Jag kunde andas ut men fick ingen ny luft i lungorna. Rösten raspade när jag kraxade ”jag får inte luft”…

”Det är precis det, som är felet”, sa den Skäggige medan han lättade på trycket och hjälpte mig andas igen. ”Du får inte luft. Du slåss och slåss och spänner i hela kroppen utan att du märker det, men du får inte luft. Nu när du kommer tillbaka till jobbet idag så är det enormt viktigt att du kommer ihåg att andas. Secret Service kan du inte göra nånting åt, inse det, och andas istället. Det du måste göra är att göra nånting där du kan, men ändå viktigare att INTE göra nånting där du INTE kan. Och kruxet är förstås att inse vad som är vad; vad kan du göra nånting åt och vad inte. Den här ohållbara vänteperioden på ditt jobb gör inget gott för dig psykiskt, det har du slagits med sen nån gång innan jul, men hur du än vill så är det ingenting du kan göra nånting åt. Andas, håll fokus på andningen. Ta plats, andas, bre ut dig. Men slåss inte, det är inte ditt slagsmål.”

Plötsligt ger den där sinnesrobönen mening, helt konkret mening för mig. Jag VET ju i mitt huvud att det är som det är på jobbet – vi vet ingenting om nånting just nu, men kroppen slåss.

Och luft måste jag ha. Luft är gratis, finns massor av det.

Och så kan jag göra roliga saker som jag får energi av.

Sagt och gjort.

Plötsligt upprättade jag ett facebook-evenemang till min förestående födelsedag, och bjöd in grannar, träningskompisarna i närheten och segelklubbsvännerna. Förhoppningsvis kommer inte alla (då blir vi över 50 personer) men några… Ramarna är ”kom som du är, utan presenter” – till vin/öl, pizza och en kaka av nåt slag. Ungarna kommer att få dåndimpen! 😀